Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
soluppgång i deras junifullkomlighet —
kommo vi fram till Arvika, som låg
och gassade sig i solskenet nere vid
Glafsfjorden. Men tätt omkring stå
praktfulla linneafyllda furudungar och
granskogar. Genom en sådan kommer man,
en timmes väg från Arvika, fram till
Taserud, bröderna Erikssons bekanta
möbelfabrik. Gömd inom barrskogen
— i en tät vajande björkdunge, men
med vid utsikt öfver åkrarnes gröna och
Glafsfjordens blå vågor — ligger här den
tredje brodern, Christian Erikssons,
enkelt stilfulla grå stuga, åt hvilken såväl
han själf som de nuvarande invånarne
öfverallt gifvit en genomgående
konstnärlig prägel. Stugan bebos nämligen af
det begåfvade unga konstnärsparet Fj
testad. I omedelbar närhet finner mannen
här sina modeller, Värmlandsgranarna —
med de egendomliga, än tungt
slokande franslika, än solfjäderslikt utbredda
grenställningarna — och
Värmlandsbjörkarna, hvilka genom honom komma att
uppenbara egendomligheten, mångfalden.
och fägringen i sitt skaplynne, det
skaplynne som Fjæstad redan upptäckt och
alltjämt med ihärdig hängifvenhet
studerar.
Jag skall icke beskrifva vår
ångbåtsfärd på Glafsfjorden ned till Seffle. Vida
fjärdar, blå höjder, lummig löfskog eller
glesnande barrskog, åkrar, ängar,
herrgårdar och bondbyar, allt i vacker
blandning — här och där en kyrka, af hvilka
särskildt Stafsnäs’ utsökt fina tornspira
fäster sig i minnet — göra Glafsfjorden
förtjänt af ryktet att vara en af
Sveriges vackraste farleder. Men den
uppnår ej Fryken hvarken i skönhet eller
karaktärsfull egendomlighet, och som vi
dessutom icke hade tid att ägna oss åt
den på det enda sätt, genom hvilket
man verkligen eröfrar en bygds skönhet
— fotvandringens — så lämnar jag denna
del af våra Värmlandsfärder alldeles å
sido.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
