Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
EI.LEN KEY.
idyller, stenbrott och barrskog, slätter och
hagmarker, bergsklintar och björkdungar;
högre upp på berget ödsliga, uthuggna
vidder med kala stubbar och stora
betande hjordar — hvad skulle ett halft
dussin målare mer behöfva under ett halft
dussin år för att kunna måla gladeligen,
utan att någonsin behöfva taga brödet
ur munnen — jag menar motiven ur
handen — på hvarandra ?! Naturen här,
liksom framme vid Alvastra — med de
fantastiska, rödskimrande klippformationerna
och grottorna invid Vetterns vatten, med
de härliga ängarna, de väldiga bok- och
ask-, ek- och almgrupperna — har endast
ett fel, detsamma som Italien: att vara
för fullkomlig, för »färdigkomponerad».
En målare kan t. ex. inte här bruka ett
fullt naturalistiskt motiv, utan att man
kommer att prata om Böcklin-imitation
eller dylikt — d. v. s. de komma att
prata, hvilka äro för dumma att inse, att
den skapande människan är en evigt ny
upptäckare af evigt samma stoff!
Man talar nu för tiden många stora
•—■ och tomma -—• ord om patriotism,
medan man låter den fosterlandskärlek, som
rotas i en torfva, som växer ur en
hembygd, som värmes af en djup samkänsla
med vår natur och hela vårt folks lif —
icke blott vårt »folklif» — förfalla. En
hufvudstad är endast en fas af folkets
lif, af landets egenart, och när de
produktiva krafterna allt för länge
koncentreras där, bli hvarken den bildande
konsten eller litteraturen i djupare mening
nationela, d. v. s. verkligt representa-
tiva för alla folksjälens skiftningar, för
alla de inflytanden, som bestämma dessa
skiftningar. I Frankrike, i Tyskland —
allestädes — har man börjat vakna för att
en hufvudstad icke längre andligt räcker
till att förnya kulturen, utan att man, för
konstnärliga ingifvelser och kulturell
styrka, åter måste vända sig till »provinsen»,
hvilken man så länge förbisett. Det
ligger en stor fara för vårt kulturlif i
den alltjämt växande tillströmningen till
städerna, en fara hvilken borde
motarbetas genom att bibliotek, högre skolor
och andra af stadens kulturela
hjälpmedel tillfördes äfven landsbygden och
människor sålunda med allt större
lätthet för längre tid där kunde välja sina
hem utan ait för mycket förlora af
stadens verkliga fördelar.
När man som jag denna sommar
inom en vecka från Finnbygdens
allvarliga, trånga natur kommer till
Jössehä-rads glada öppenhet, till Bergslagens
verksamma id och till den gamla
kulturbygden vid Omberg ■—■ då får man ett
öfverväldigande intryck af ej blott huru
fagert utan äfven huru mångfaldigt vårt
land är — en mångfald hvilken ännu så
föga är återgifven af vår litteratur och
vår konst. Vissa bygder hafva ju redan
funnit sina utmärkta skildrare med pensel
eller penna. Men många andra ligga
ännu oupptäckta.
Det har varit för att locka en och
annan till dylika mer eller mindre
grundliga uppptäcktsfärder jag gifvit dessa
enkla skildringar af den fullkomligaste
svenska sommarmånad jag upplefvat.
Augusti i8çç.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
