Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Från Köpenhamns musiklif. Af Gustav Hetsch. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN KÖPENHAMNS MUSIKLIF. 2 79
dånande bifall, hvarmed det utvalda,
särdeles eleganta och representativa auditoriet
tackade för den sällsynta njutningen.
* *
*
Då Johan Svendsen för många år
sedan kom till Köpenhamn och fick sig
anförtrodd posten som kapellmästare vid
kungl, teatern, var han full af energi och
verksamhetslust, hvilken han —• då det
inte kunde beredas tillräcklig plats åt den
vid operan — urladdade på sina
filharmoniska konserter. Det lif och den friskhet,
som hvilade öfver dessa under deras första
och mest glansfulla period, hade en rent
af fascinerande verkan på publiken och
satte märke i de danska musikförhållandena.
Mycket har förändrat sig sedan dess.
Johan Svendsen har blifvit äldre och har,
som väl naturligt är, under årens lopp satt
till en del af sin ungdoms mod, entusiasm
och initiativkraft.
Svendsen, hvilken på sin tid stod för
oss som pionieren för det nya, som den
där ville gifva oss del i det rika musiklif,
som rörde sig i utlandet, och hvilken
därför introducerade hos oss både okända
kompositörer och världsberömda solister,
som utan honom och hans påpasslighet
kanske aldrig hade kommit till Köpenhamn,
han hade efter hand slagit af på sina
fordringar och vände tillbaka till de häfdvunna
klassikerna — hvilka han spelade, så att
det var en fröjd att höra — men lämnade
nästan fullkomligt de nya stämningarna
utan afseende.
Man förebrådde honom, att hans
program innehöllo för litet af
världsnovite-terna, och han har tydligen inte velat ha
denna klick sittande på sig. I hvarje fall
mötte han vid sin konsert nyligen med
icke mindre än hela tre moderna
»programmusik »-verk: Richard Strauss »Tod
und Verklärung», Glazonnows tondikt
»Prin-temps» och Vincent d’ Indys orkesterlegend
»La Forët enchantéé».
Det var då ändtligen ett steg igen ut
i vida världen! Men man var efter
konserten någorlunda öfverens om, att fanns där
ett praktfullt, bländande och bestickande
skal, så var där i stället ytterst litet kärna
i all denna Wagner-påverkade,
virtuosmässigt gjorda orkestermusik.
Fot. Nyblin, Kristiania
JOHAN SVENDSEN.
Man måste medgifva, att det kunde
vara nöjsamt nog att höra alla dessa
instrumentala pikanterier så länge de varade;
men när man med en underligt fadd smak
i munnen gick från konsertpalatset, kunde
man inte värja sig för en liten misstanke,
att kapellmästare Svendsen, hvilken som
bekant är en homme d’esprit, i sitt stilla
sinne hade tänkt som så: »Vilja de
ändtligen ha ny musik, så skola de minsann
också få det. Då kunna de själfva bedöma
hur mycket värde den har.»
Har han resonerat på det sättet, så
har han uppnått sin afsikt, och med den
tysk-rysk-franska kompositörtreklöfverns
de-kadentraffinemang i friskt minne bedja vi
kapellmästare Svendsen, att han på sin
nästa konsert är snäll och vänder tillbaka
till Haydn, Mozart, Beethoven, Mendelssohn,
Schuman och Schubert samt de öfriga
representanterna för den klassiska skönheten i
tonkonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0313.html
