Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Karl Hedberg. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
KART, HEDBERG.
Fot. Hamnqvist.
FRÖKEN BOSSE I »FÖRSTA FIOLEN» (l:STA AKTEN).
afsikt, endast genom att följa sitt väsens
lagar, sprider förödelse rundt omkring sig.
Den enda anmärkning jag skulle vilja göra
är, att fru L. på några ställen blef väl
brutal — ännu större smidighet och kattlik
mjukhet hade ibland varit önskvärd. Herr
Palme tog som Maurice revanche för
Romeo; det är svårt att göra denna figur
så att den icke framträder som en
stackare, men genom sina stora personliga
förutsättningar och sin djupt anlagda
tolkning af rolen lyckades herr Palme
fullständigt däri. Det var för den, som sätter
värde på denne skådespelares i vårt land
enastående lyriska begåfning, en ytterst
glädjande prestation från början till slut.
Fru Holmlund spelade Jeanne sympatiskt
och vinnande, och herr Skånbergs Adolphe
var ett steg i rätt riktning mot enkelhet
och natur.
Det mycket omtalade lustspelet »Gurlis»
författare, herr Henrik Christiernsson,
framträdde därefter med ett nytt stycke,
»Castor och Pollux», som äfven det haft en
betydande framgång hos publiken.
»Castor och Pollux» är en uteslutande på de
gamla kända farsmotiven byggd pjes,
någon karaktärsteckning bryr sig författaren
icke om, sundt förnuft och naturlighet just
icke så mycket heller, men det hela är
flott och i sceniskt afseende ganska
skickligt hopkommet och har dessutom den stora
förtjänsten att icke vilja gälla för mer än
hvad det är. Bland de spelande väckte
särskildt en af teaterns nya krafter, fröken
Sjöberg, uppmärksamhet för sitt behagfulla
spel i en ung, af obekanta skäl norskfödd
frus rol. Som förpjes till »Castor och
Pollux» gafs bland annat ett kvickt och
roligt enaktslustspel af den danske författaren
Betzonich, »Stor i skröplighet», som
ytterligare vann i intresse genom fröken Widells
ypperliga återgifvande af en liten, icke
alltför klyftig salongsdocka.
Af teaterns två senaste program, den
svenska komedien »Framtidsmän» och den
danska komedien »Första fiolen», fick jag
på grund af särskilda omständigheter icke
tillfälle att se mer än det sistnämnda, och
kan således endast yttra mig därom.
»Första fiolen», som till sin ene författare har
Gustav Wied, har visserligen en handling,
som smakar väl mycket af gammalt
teaterrecept, men i gengäld är dialogen så
verkligt naturlig och rolig och de manliga
huf-vudfigurerna, de tre kvinnohatande och
musikälskande gubbarne, tecknade med en
så glödande och saftig, 0111 också icke
vidare fin komik, att pjesen ses med både
nöje och behållning. Dess framgång beror
dock i ganska väsentlig mån på, hur den
spelas — särskildt måste den ovanligt
företagsamma flickans rol komma i händerna
på en skådespelerska, hvilken på samma
gång besitter tillräcklig scenisk rutin och
säkerhet samt ungdomlig friskhet och
omedelbarhet att kunna öfverkyla och försona
en med det tämligen osannolika
uppträdandet af nämnda unga dam. Att fröken
Bosse ägde de senare egenskaperna, visste
man tillfullo från hennes utförande af Puck
-— däremot var det en glädjande
öfverraskning att se, hur väl hon äfven
lyckades uppfylla de öfriga betingelserna. Rum
för anmärkningar fanns ju — och i be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
