Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKTISKA SOMMARDAGAR.
32I
sade ut ur tjockan ett par meter ifrån
dem. Hafshästarna, stora, dystra,
mås-liknande fåglar, smutsgrå med stela,
stirrande ögon, sväfvade förbi på orörliga
vingar, nästan hemska, då de ljudlöst
gledo ut ur töcknet och försvunno.
Fåglarna tydde emellertid på, att land var
nära, och den 28 juni efter knappt tre
dygns resa varskoddes »land i sikte om
styrbord». Ur tjockan framskymtade de
mörka konturerna af en fjällsida med
snödrifvor ända ner till hafsytan. Först
följande dag lättade misten, så att vi
kunde taga oss in i Isfjorden,
Spetsbergens största fjord.
Medan »Svensksund» gick in till
Advent Bay för att göra en tidsbestämning,
låg »Rurik» kvar vid fjordmynningen i
Green Harbour. Fångstbåten firades i
sjön, kronometer, magnetinstrument,
gevär, kameror och portör langades ner,
och för raska årtag sköt båten in mot
botten af fjorden, allt emellanåt väjande
för glacierkalfvarna, som drefvo till hafs,
lössprängda från isfälten, hvilka stucko
sina tvärbranta bräm fram ur fjälldalarna
längst in i båven, där inlandsisen krönte
perspektivet — en fjärran glänsande
isrand upp mot horisonten högt öfver
fjällen i söder. Så skrapade kölen i
bottengruset, och sjöstöflar och kornager
fingo aflägga sitt första prof på
vattentäthet under langningen af grejorna ur
båten upp på den torra strandremsan.
Lodrätt öfver oss reste sig den
tvär-skiffriga bergväggen till respektabel höjd,
och enda möjligheten att komma upp på
platån ofvanför var att taga vägen upp
genom en klyfta, som en stänkande,
vår-vild smältvattensbäck skurit ut. I och
för sig var uppklättrandet blott en
bagatell, men äfven de dyrbara instrumenten
skulle forslas samma väg, och mer än
en gång under sommarens lopp fingo
respektive herrar forskare känna
hjärt-ängslan under de kritiska ögonblick, då
deras instrumentela ägodelar sväfvade
i lifsfara vid mer eller mindre
halsbrytande transporter till lands och vatten.
Allt gick lyckligt, och vi delade oss i
SPILLRORNA AF ANDRÉES BALLONGHUS. DANSKÖN. i JULI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
