Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKTISKA SOMMARDAGAR.
32I
ifrån tufvorna är tjufjons, den elegante,
målmedvetne stråtröfvarens, som här i
stillhet, afsides från jaktplatsen, har valt
sin häckplats. Jag förstår ej, hvarför
fångstfolket och alla polarresande
ständigt ha afvoghet i sinnet mot denna fågel.
Hans djärfhet blir för dem fräckhet, hans
röfvarvana att med öppet lekfullt våld
ta sin tribut ur näbbet på det
afskrädes-gläfsande måsproletariatet kalla de
glupskhet, hans mod att ständigt våga sig i
strid med större, starkare fiender sentera
Det ligger något af lärkskick i hans drill
och hans fladder, men hela hans väsen
är stämdt i annan ton.
Återvägen till landningsplatsen togs
öfver en liten 500 meter hög fjälltopp, i
hvars ena tvärbranta sida strax under
krönet en stor skriande hafshästkoloni
slagit sig ner. Att komma öfver några
ägg ur deras bon var ej att tänka på,
ty här liksom alltid i fågelfjällen var
berget söndervittradt och murket, icke
erbjudande fotfäste för klättraren. De
SLUPEN I FARA BLAND ISEN VID NORSKÖARNA 5 JULI.
de ej, hans flygkonst och hans smäckra,
spänstiga byggnad — intet beveker
deras sinnen. Visst är tjufjons laglösa
lefverne omoraliskt, medgifves, men naturen
själf tyckes ju ha en viss sympati för
röfvarmoral!
Att tala om vår och sommar på
Spetsbergen är liktydigt med att gifva
sin hyllning åt snösparfven, det lilla
kvittrande, sångarglada lifvet, som trotsande
all den arktiska bisterheten, valt höga
norden till sin lilla torftiga lyckas hem.
ständiga stenrasen, som störta ner med
allt dofvare, djupare buller utefter
fjällsidan, inge respekt och redan några
meter från brådstupets rand börja kalla
kårar gå genom ryggmärgen.
Under rodden ut till »Rurik» saluteras
vi af jökeln på motsatta stranden med
ett brakande dån, hvar gång en
glacier-kalf bräckes af och störtar i hafvet, så att
vattnet skummar och sprutar. Ett par
sälar, »storkobbar» och »snaddar», höjde
sina mustaschprydda hufvuden öfver vat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
