Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Arktiska sommardagar. Af Thorild Wulff. Med 20 bilder efter fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILD WULFF.
320
under benämningen »röd snö».
Glacier-sluttningarna och snödrifvorna voro på
långa sträckor färgade i nyanser från
tegelrödt till ljusaste karmosin, så starkt,
att det ofta syntes från flera kilometers
afstånd. Färgen härstammar som
bekant från en liten mikroskopisk alg,
hvilken i otaliga massor lefver ett
frodigt, förnöjsamt lif på själfva snöns och
isens yta. Under en glaciervandring
någon tid efter, då vi ankrat i Södra
Gattet på andra sidan Danskön, lärde jag
som ej hade arbete ute under sådana
dagar, höll sig helst under däck,
sysslande med läsning, skrifning, kortspel
eller sömn.
En tur med ångslupen ut till
Smee-renburg, holländarnes gamla stamtillhåll
under flydda gyllene hvalfångsttider,
riktade zoologens glasburkar med rika
skördar af hafsbottnens brokiga djurlif.
Skrapan hämtade upp ur det fryskalla djupet
ett krälande menageri af röda och
marmorerade ormstjärnor, spröda, sirliga
FLOD PÅ SVENSKA BASLANDET. 19 JULI.
äfven känna »grön snö», härstammande
från klorofyllhaltiga isalger. Det bryter
af helt egendomligt mot våra vanliga
begrepp om betingelserna för organiskt
lif, att så här midt i is och snö se hela
fält af frodigt vegeterande algkolonier.
Under veckan höll sig vädret ruskigt,
och vi fingo ofta liksom sedan under
hela sommarens lopp pröfva på, att
snöfall och bitande nordan ingå i
programmet för Spetsbergens blidaste årstid.
Värmeledningarna höllo dock hytter och
gunrum vid dräglig temperatur, och den,
hårstjärnor, sjöanemoner, musslor,
snäckor, småfisk, manteldjur och stora skaror
kräftdjur af alla slag. En gång hade
jag släppt några finfina gulröda arktiska
räkor i en pyts hafsvatten och
förevisade dem ombord för den officer, som
skötte »mammans» roll, d. v. s. stod för
mathållningen. Det hade så när tagit
en ända med förskräckelse, ty
»mamman» anlade genast
smörgåsbordssynpunkt på mina rara, vetenskapliga räkor,
och blott med knapp nöd undgingo de
hans låga kulinariska ränker för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
