Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Peter Paul Rubens. Af Georg Göthe. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 GEORG GÖTHE.
flamsk skönhet, en grad mindre fin men
rosigare, mjukare och öppenhjärtigare, som
han gifvit sin modell.» Allt detta kan
visserligen ännu afgjordare tillämpas på
Bacchanalen.
Liksom alla andra, som studerat
Rubens, stannar Michel med förundran och
beundran inför universaliteten i hans
konstnärsskap — han jämför Rubens icke utan
skäl med Leonardo da Vinci —, denna
universalitet som rent af är ett af de
konstituerande dragen i hans begåfning
och som Michel studerar med tillhjälp af
hela det rika material, som en hel rad af
specialforskare just på allra sista tiden
bragt i dagen. Utom det att Rubens’
alstringskraft är ofantlig — han är utan
gensägelse Europas produktivaste målare
— behärskar han med mästerskap nästan
alla måleriets arter. Michel räknar dit,
och med rätta, äfven porträttet, i
opposition mot Michels egen landsman, målaren
Eugène Fromentin, hvilken i sin genialiska
analys af Rubens’ konst (uti boken »Maltres
d’autrefois»), förledd af jag vet icke hvilka
mindre goda intryck han fått af rubenska
porträtt i de belgiska samlingarna, rent af
frånkänner honom egenskapen att vara en
god porträttör. »Hans porträtt äro föga
studerade, ytligt konstruerade och följaktligen
föga lika», så lyder Fromentins stränga
dom.
Redan en blick på de förträffliga men
naturligtvis färglösa afbildningar efter några
af Rubens’ bästa porträtt, som Michel
meddelar i sin rikt illustrerade bok, synes
vara tillräcklig att jäfva rättvisan i denna
dom. Men väl må det väcka förundran,
det medgifves gärna, att Rubens, artisten
med den suveränt skapande, öfverdådigt
spelande fantasien verkligen kunde på
samma gång äga denna »aktgifvande, ödmjuka
och starka naivitet», som Fromentin anser
oundgänglig för en god porträttör.
Väl minnes man Rubens bäst och
kanske helst från hans så kallade
historiemålningar, de stora pannåer eller dukar
med kyrkliga eller antika eller fria,
allegoriska ämnen, där han kan i full frihet
tumla sin rika och spontant alstrande fantasi,
— ehuru man då får göra en sträng
skillnad mellan hans egenhändiga verk och
hans många »atelierarbeten». Framför dem
föredrager man afgjordt de små, men alltid
stort verkande skizzer af hans egen hand,
som ligga till grund för de förra (man
erinre sig t. ex. den lilla skizzen »Simson
med lejonet» i Nationalmuseum). Rubens’
anseende har alltid lidit genom den dryga
anpart hans lärjungar fått taga i många af
hans större verk (man tänke exempelvis på
den stora »Susanna» och på »Mercurius»
i Nationalmuseum). Men däremellan målar
han små stafflibilder, till och med rena
genrestycken, djurbilder, stilleben, landskap, allt
med samma outsinliga styrka och
mästerskap.
I landskapsmåleriet är han ny och
epokgörande genom sin helt moderna
blick för det atmosfäriska lifvet i
naturen. Han är däri en föregångare till den
engelska landskapsskolan i 1700-talets slut,
hvilken i sin tur ju gifvit uppslaget till
den nyaste tidens landskapsmåleri. Väl
förfogar han icke i alla dessa måleriets
olika arter öfver alla de resurser och
finesser, som de egentliga specialisterna hvar i
sin genre utarbeta. Men han medför till
dem något, som dessa senare ej ägde:
den stora genialiska blicken. Eugène
Delacroix yttrar härom träffande: » Specialisterna,
som blott hafva en genre, äro ofta
underlägsna dem, som, seende allt ur en större
synpunkt, medföra till hvarje genre en
säregen storhet, om de också ej nå samma
fulländning i detaljerna.» Och han anför
som exempel härpå just Rubens som
landskapsmålare.
Jag fortsätter min uppräkning af Rubens’’
växlande konstproduktioner.
Han komponerar allehanda
illustrationer för de böcker, som hans vän i
Antwerpen, den världsbekante boktryckaren
Moretus, ger ut på sitt förlag. Och han
samlar kring sig en hel stor och
epokgörande gravörskola, som får arbeta under
hans ögon, och i hvars tekniska arbete
han med en yrkesmans detaljkunskap
ingriper. Till omväxling studerar han
arkitektur i Genua, i Rom, i Paris, hvart han
kommer, och gör själf upp ritningarna till
de magnifika om- och nybyggnader han
låter utföra vid sitt palats i Antwerpen och
sitt slott, Steen, ute på landet.
Och liksom han inom sitt egentliga
fack, måleriet, behärskar alla arter, så
spelar han med samma maëstria på allehanda
olika känslosträngar. Låter han ena
stunden sina breda penslar med en sann furia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
