Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Peter Paul Rubens. Af Georg Göthe. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34$
äro ej sällan omåttliga och utsväfvande,
aldrig vaga eller vacklande i sin byggnad.
Rubens är i själfva verket det måhända
yppersta exempel på det sällsyntaste af allt:
ett reflekteradt geni. Därför kan han för
hvarje gång så helt uppgå i det han har
för händer och ändå bibehålla sin
kallblodighet.
Äfven inom själfva hans konst finner
man sålunda en viss motsvarighet till denna
jämvikt, som i så hög grad utmärker hans
personlighet, denna harmoni mellan olika
krafter, hvilka hos de flesta andra utvecklas
på hvarandras bekostnad eller råka i strid.
Han är på samma gång en fantasi- och en
ordningsmänniska, han äger en ynglings
liffulla, eldiga temperament i förening med
en vis mans själfbehärskning.
Ett ord slutligen om Michels stil. Den
är ej färgrik och målande som en Teophile
Gautiers, ej nervöst genialisk som bröderna
Goncourts, ej koncist spirituel som Eugène
Fromentins, ännu mindre naturalistiskt
kraftig och systematiskt sammanträngd som
Hippolyte Taines. Den är icke påfallande
individuel, snarare hvad man skulle kunna
kalla klassisk i modernt fransk mening, en
sådan som gemenligen skrifves af de väl
skolade författarna i Franska akademien
eller i Revue des deux mondes. Den
flyter fram i jämna böljor med rytmiskt
fall. Hans framställning är hvad
fransmännen kalla »sage» och »nourri» men
äger på samma gång en liflighet och
lätthet, som visar, att det är en artist, van
att handtera en elegant pensel, som här
för pennan, och som gör att hans digra
bok blir lika lättläst som intresserik. Den
blir det icke minst därigenom, att hela
andan i boken är så urban, så nobel, så
mänsklig. Hur entusiastisk författaren än är för
sitt ämne — och hela boken vittnar därom.
—, är han icke så bedårad däraf, att han
rent af bländas af solljuset och icke
förmår urskilja dagrar och skuggor. Han
är reserverad, så som den senfödde
historikern har rätt och plikt att vara det,
det vill säga han uppgår ej så i sitt ämne,
att hans skildring af sin hjältes stora och
små och stundom till sitt värde
tvifvel-aktiga bedrifter endast blir en färgrik och
vältalig omskrifning och utläggning, en
poetisk parafras. Han är för ingen del
en skolmästrande doktrinär, som
förnumstigt sitter i katedern och utdelar betyg,
men han säger höfligt ifrån hvad han finner
vara stort och hvad han finner vara smått.
rubens’ salong, oljemålning tillskrifven cornelis de vos. / Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
