Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
OSCAR LEVERTIN.
tiden älskade högst, den ekonomiske
sarn-hällsförbättrarens. Han utgaf en
socialpolitisk flygskrift. Om goda råd och
förträffliga förslag i fråga om
manufakturer, handtverk och åkerbruk kunnat
göra verkan, borde partitidehvarfvets
Sverige blifvit ett Golconda, ty dylika
välmenta traktater sköto fram som
svampar i höstväder. Josias Carls hette
Tankar om Spanmåls Brist och Dyrhet och
röjde det agrarintresse, som han,
gods-ägarsonen, hela lifvet förfäktade.
Josias Carl var sålunda nu en man
i staten, och i de första brefven
uppträder han också som sin yngre broders
mentor, »Vis dig vara genom sinnets
egenskaper berettigad till det, som andra
vinna allenast för sin födsels skull. Vis
att du är och att du är värd att vara
adelsman, nam virtus sola nobilitat.» Och
jämte dessa förträffliga tänkesätt uttrycka
brefven äfven en patriotisk mans lust
att strida mot veklighet och korruption.
Josias Carl var sålunda, som man hör,
skapad till riksdagstalare, och redan på
1760—1761 års riksdag finna vi honom
brottandes med lif och lust midt i det
hetaste parlamentariska handgemänget.
Han blef ovanligt snart känd som
politi-tiker, om också med en skäligen
herostratisk berömmelse. Som mössa begynte
han och stod ännu till 1765 års slut i
främsta ledet bland dem, som ledde
räfsten mot hattarna, men under 1766, just
då motpartiet höll på att få nådestöten,
gick han öfver til! detsamma, utan att
man rätt förstår alla motiven härtill.
Förhållandet var väl innerst, att han icke
var skapad till att gå i flock med andra.
Han hade skarp näbb, retliga nerver och
hvassa armbågar. Han var högdragen
som aristokrat och förenade härmed
godsägarens medfödda ovilja mot stad och
borgardöme. Så blef han typen för en
politisk vilde, vilde också därutinnan att
han i diskussionerna gärna sköt med för-
giftade pilar, och snart var han ungefär
lika illa tåld hos meningsfränder och
motståndare. Själf hade han ett ogement
nöje af att utdela nålstygn och så
trätofrön och därjämte en oppositionel naturs
oförmåga att hejda sin kritik. De ofrälse
stånden hatade honom för hans feodala
öfversitteri. Man tänke sig blott harmen
hos det vällofliga borgarståndet (som
redan förut rest borst mot hans snärtar),
när han t. ex. serverade dem följande
sarkasm. En löjtnant vid namn Brolin
hade uppfunnit en sorts vedbesparande
spis, och som alla uppfinnare vid denna
tid kommo inför riksdagen och hugnades
med vedermälen, föreslogs det från
borgarståndet, att den inventiöse officern
skulle få kaptens titel. Såsom talman för
riddarhuset och adeln föreslår då
Cederhjelm, »att löjtnant Brolin hellre borde
få rådmans titel, då mureriet var en
borgerlig näring». Men på Riddarhuset var
man lika rädd för hans »ormtunga» och
hans oberäknelighet. 1765 väckte han
en storm af ovilja genom ett sedermera
återtaget förslag, som innebar ingenting
mindre än en grundlagsrevision. Man
vädrade härunder en intrig från hofvet.
Frihetstidens store historiker Malmström
har förklarat detta vara högst osannolikt.
Men visst är, att man har svårt att fatta
Cederhjelms manövrer vid denna tid och
hans i elfte timmen skedda öfvergång
till hattarna. De antydningar 0111
be-stickning, som här och hvar skymta i
hans forna partikamraters uttalanden, få,
om icke stöd, så dock ett starkt sken af
möjlighet genom den absolut
enstämmiga åsikten om hans hänsynslöshet och
penningelystnad. Baron Thure Bjelke,
som »kände honom noga», nämner honom
»den dangereusaste karl som ges, ty med
extraordinaira gåfvor och ovanlig
tilltagsenhet liknar han Livii beskrifning pä
Hannibal, för hvilken ingen rätt och
ingen helgd fanns.» Den förtroliga bref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
