Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
OSCAR LEVERTIN.
Josias Carls cyniska egoism, en
uppbrusande entusiast, som strödde gåfvor och
infall ikring sig med en välgörares
frikostighet, en sorts filantropisk, litet
känslosam Don Quichotte med
enstöringslynne och natursvärmeri. Den mörka,
trånga staden med sitt bugande och sitt
tvång var honom ett fängelse. Han var
danad till en upplyst och välgörande
despot i smått, som fick styra sin lilla
värld från herrgårdstrappan och tillbringa
dagarne i det fria, kolerisk, skämtsam,
vek och ridderlig, den goda typen af en
svensk landtjunkare. Så bröt han 1763
sin tjänstemannabana och fick sköta sin
blifvande arfslott, säteriet Ribbingebäck
i Uppland, ej långt från Enköping.
Den enda systern, Wilhelmina, Willa
kallad, en glad, obildad och vankelmodig
ung dam, hade också hon hamnat på
landet, ej långt från Ribbingebäck på
egendomen Restad, med hvilkens
besit-tare, major Geete, hon 1763 gift sig.
»Geten», som han kallades i släkten, var
en framstående militär, en kärnkarl, men
en smula torr och prudentlig och litet
krubbitare. Så har familjen ordnat sig,
och brefven belysa deras förhållanden.
Redan samma år, 1766, är Josias Carl
alldeles installerad såsom landtpatron på
Lindholmen, som följande lilla
söndagsepistel till Germund Adam visar.
»Skicka mig någonting att läsa, ty jag löper
intet alla stunder ute på Backarne. Till Exempel
(s’il serait possible) L’Histoire de Venise. Eller
några Voyages dans un coin du monde d’oü
on aurait beau mentir. Cela n’importe. Till
ditt hushåld skickar jag 2 tjog ägg. Om du
skaffar mig L’Histoire de Venise så.får du en
ostkaka med nästa bud.
Du ser, att jag varit riksdagsman. Je sais
de quelle façon il faut s’y prendre.
Klockan är fyra. Det rägnar ute. Drängarne
skratta i pigkammaren, så det hörs hit upp.
Bibeln ligger uppslagen på bordet och
Creutz-bergers betraktelser. Min hustru ligger på
soffan i cabinettet och sofver. Jag har tagit
in ett lavement och letar uti gamla skräddar-
räkningar och Hökarqvittencer. Voilà le tableau
de notre Dimanche. Detta finner jag roligt
nog för ombytes skull, men jag hoppas att du
roar dig bättre, om du har den muntra
Hum-melhjelm, den Beskedliga Bergenskjöld, den
torroliga Klingenstjerna och den arbetsamma
Berchen hos dig.» *
Denna lilla breflapp skildrar ej
oäf-vet den olika stämningen och det olika
lefnadssättet i de båda brödernas hem —
den reglerade ordningen och de allvarliga
studierna på Lindholmen och den
uppsluppna ungkarlstonen på Ribbingebäck,
dit giggar och chaiser ständigt kommo
med glada gäster från Uppsala och
Stockholm. Germund Adam var i sitt rätta
element i sin vid skogsbrynet belägna
gamla karaktärsbyggnad, patriarkaliskt
omhuldande pigor och drängar (och icke
minst de förra), medan Josias Carl kände
en ärelysten mans plåga öfver att
overksam rosta i skidan.
»Lättjan är min divinité», skrifver
Germund Adam. Det är en sorts
välbehaglig vis i?iertiæ öfver allt hans
förehafvande. »Mitt skrifven är», säger han i
ett bref, »som yngsta fruntimrets sång.
Du måste ge en guinée, för att hon skall
börja, men sedan två för att hon skall
sluta.» Josias Carl däremot längtade
efter förändringar och stormar. »Små
averser äro nödvändiga», skrifver han.
»Hade jag en Xantippa, friserade jag
gäldstugan — eller vore jag
Finance-Mini-ster i Sverige, så skulle jag aldrig känna
la fadeur du bonheur.» Finansminister
i Sverige — se där pudelns kärna — där
röjde Josias Carl sitt lifs aldrig
realiserade älsklingsdröm. Men under väntan
på att få gripa in på den större
ekonomiska teatern skötte han briljant sina
egna finanser och inköpte Segersjö stora
gods vid Hjälmaren, som han
förvandlade till en af det dåtida Sveriges
mönsteregendomar. »Vid Segersjö tyckes
* Alla fyra unga ädlingar och tjänstemän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
