Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARISTOKRATISK TIDNINGS SKRIFVARE
lige bonvivanten Leijonhjelm. Redan
1779 berättar den unga frun om sin
herre och gemål: »han har blifvit hes,
men det är snarare en suite af att skrika
än af förkylning, ty nu exercera de som
stoliar.»
Snart utbröt emellertid en pleuresi
så allvarlig, att läkarne genast anade, att
slutet förestod. Den behjärtade
soldaten visade samma jämnmod som alltid
och tog döden och de sista afskeden
»med en rätt christens och en ärlig mans
sinnesstyrka». Leijonhjelm dog, och den
jovialiske ordens- och sällskapsbrodern,
som var hela världens vän, blef i vida
kretsar sörjd. Hela Stockholm var med
på hans begrafning. Hertig Fredriks
lifspann drog likvagnen. Processionen
var den största man sett. Hans
kompanier kunde i ledet icke afhålla sig från
att gråta »tårar af consternation», då de
förde sin döde öfverstelöjtnant till
Riddarholmskyrkan. Ankedrottningen och
Sofia Albertina sökte trösta den
förtviflade änkan, som vid så unga år stod
där med sina barn. Men lilla »fru
Margaretha är ej frisk. Hon känner större
plågor än värsta sjukdom i världen. Hon
har ej ännu någonsin kommit sig att
gråta utan liknar nästan en qväfd». Så
skildrar henne den, hvilken ifrigast af
alla tog sig hennes bekymmer an, hennes
ridderlige gamle onkel och beundrare,
Germund Adam. Och hon behöfde hans stöd.
Ty hennes egen fader åtnöjde sig med
att göra kallblodiga aforismer om saken
— »en estimabel och honnett menniskjas
död giör alltid intryck» — och lät
Germund Adam under otroligt besvär reda
ut det intrasslade boet, hvilkets ställning
var så mycket svårare, som Leijonhjelm
under skötseln af Prins Fredriks
hushållning gått i borgen för en del af den
oekonomiske furstens allt jämt växande
gäld. Den rousseauistiske landtjunkaren
måste lämna ensamheten, sina torpare och
OCH HANS FAMILJ. 37I
hushållerskor på Ribbingebäclc och draga
hofdräkten på. Det bar honom emot,
uppgiften att skafta reda i prinsens och
mamsell Hagmans finanser var icke
frestande, och vid ordnandet af den aflidne
vännens affärer stötte ideologen från
landsbygden och böckerna, hvilkens egen
ungdomsperiod af lättsinnigt vingel och
växelrytteri åtminstone haft Bellmanstidens
ljusa sorglöshet, på hårda realiteter, helst
Josias Carl ej var hågad för uppoffringar,
ens när det gällde enda barnet. »Dessa
två månader hafva gifvit mig mera
erfarenhet af sorg och världens hårdhet
än 40 års ålder kunnat ge», skrifver
Germund Adam till syster Willa, hvilken
som fru Tigerhjelm på Resta fortsatte
en rejel landtfrus verksamma lif,
slaktande, häcklande lin och planterande
släpärter. Och med landtlig ortografi
varnar hon »sin ljufliga Adam» för
hofvets snaror och giller. »Det kan
tyckas, som jag ej har ret att döma så
ondt om den så kallade stora verlden,
men då jag var bara 9 år gammal och
jag vart stiftsfröken, så var jag en gång
i vickan på curn». Därvid fick hon en
sådan afsmak för slottsintrigerna, att bon
tog »löfte af salig Gete at aldrig fara
till hofs». Hon råder också Adam att
skynda från Stockholm samt framför allt
»aldrig afskräcka sig at tahla sanning
och följa dygden».
Så fort Germund Adam kunde, lät
han också spänna för chaisen och for
till Lindholmen, som redan Leijonhjelm
öfvertagit af svärfadern och som blifvit
hans hustrus änkesäte. Här gick den
unga kvinnan med sina barn, och efter
den första häftiga smärtans helgd tog
saknadens enformiga grå hvardagslif vid.
Det kändes som hon aldrig skulle kunna,
bära det. »Jag får aldrig någon
verklig glädje, förr än jag ser in i
evigheten», suckade hon. Ty hon var för
ung att veta, att hjärtats sorg är jämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
