Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARISTOKRATISK TIDNINGSSKRIVARE OCH HANS FAMILJ.
385
prenerade henne, att en karl, som
varit två gånger gift, icke hade nog
hardiesse att sielf anmäla sig», ett
svar, röjande hur smickrad hon var
och så godt som ett jaord. Och
bägge parterna, både Montgomery och
Margaretha Ulrica, söka nu hvar och
en på sitt häll att vinna Germund
Adam till bundsförvant och helst också
till böneman hos Ulricas fader, Josias
Carl, som icke var god att knäppa
nötter med. De uppförde en
säkerligen aftalad liten komedi för den
romaneska och goda onclen, som till
sist i sitt hjärtas beskedlighet
verkligen blef deras ambassadör hos
brodern. Josias Carl, som däremot
icke hade någon öfverflödig känsla
för erotikens finare mysterier, svarar
på sitt ampra och rättframma vis.
Han vet nog, skrifver han, »att
vanan gifter änkor», men han har svårt
att förstå, hvarför hans dotter
nödvändigtvis skulle välja »en karl utan vett,
utan stadighet, utan förmögenhet,
accab-lerad af gäld och barnungar». »En elak
stjärna har tydligen destinerat henne en
ytterligare dosis olycka», tillfogar fadern
aningsfullt och förklarar till sist med en
axelryckning, att »insensibiliteten blir hans
egen medicin mot förtreten».
Adam, som själf är djupt orolig för
sin beundrade Margarethe Ulriques
framtid, sätter sig ner och skrifver ett nytt
bönebref till Josias Carl, ett helt
vältalighetsstycke, mot hvilkets ömma retorik
ej ens dennes stenhårda hjärta kunde hälla
stånd. »Vi finna hos dig förenade
godheten af det besta Qvinnfolk och
ferme-tén af den klokaste karl». Så fick
Montgomery tillåtelse att uppträda som
äktenskapskandidat på Segersjö. »Han
plågade mig med talande, som fan plågar
Job», skrifver Josias Carl och berättar
sedan, att »de Begge amorosa
Personerna förlofvade sig med hvarandra midt
Ord och Bild, g:e arg.
GERMUND ADAM CEDERHJELM. KOPPARSTICK
AF ER. AKREL.
för min och min hustrus näsa». Det
var således intet annat än att hålla god
min i elakt spel. »Men intet takdropp
från kära fars Cassette», tillfogar Josias
Carl som slutkläm till det hela. De båda
trolofvade svärmade nog också ganska
måttligt i backarna, där Habor och Signild
enligt legenden utspelade sin
kärlekstragedi, men skyndade mot äktenskapets
realiteter. De gifte sig — och Josias
Carls spådom om dotterns olyckliga
stjärna skulle åtminstone så till vida
besannas, att hennes äktenskap blef i
förtid brutet 1789. Montgomery var en
af de mest komprometterade i
Anjala-förbundet. Han blef förvisad till San
Barthélemy och fick mot Västindiens
kulörta damer öfva sin ännu på
ålderdomen oförsvagade tjusarkraft. Hem kom
han först 1793 och dog 1798.
Aret efter Margaretha Ulricas
giftermål (1783) var Adam Cederhjelms stora
år, under hvilket hans ryktbarhet som
patriot och filantrop flög öfver hela Sverige.
Det var nämligen detta år han slog sitt
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
