Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En aristokratisk tidningssskrifvare och hans familj. Bild från Gustaf III:s tid. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
OSCAR LEVERTIN.
sikt öfver det svenska statsskickets
utveckling till och med Kristian Tyrann,
men titeln talar för sig själf om
författarens afsikter. Den gamla »mössan» från
frihetstiden vaknade upp igen och förde
ordet för ett lagbundet mångvälde,
och en jorddrotts, en agrarvildes på en
gång själfständiga och konservativa syn
färgar den sista skriften af Josias Carl
Cederhjelm, som alla hans andra, med
sin djärfva frispråkighet och sin hvassa
satir. Man kan tycka, att denna
ret-sticka, denne hänsynslöse och
känslolöse egoist var en föga sympatisk figur,
men en person var denne styfnackade
och skarptungade ironiker, en svensk
typ, som vårt offentliga lif äfven
sedermera haft motstycken till.
Josias Carl afled på Västberga gård
den 2%s 1795. Brödernas enda syster,
YVilla, gick hädan 1796.
Så var Margaretha Ulrica
Montgomery, eller Montgomery-Cederhjelm, ty
enligt faderns bestämmelse skulle hans
arftagare bära båda namnen,
stammodern till den ännu lefvande släkten, den
enda som var kvar af alla de gestalter,
hvilka här tecknats. Hon lefde länge, dog
först 1833, i Karl Johans tid. Hvilket
skuggspel måste icke alla de döda
kunnat uppföra för hennes uttröttade ögon,
när hon i sin fönstersmyg halfsof som
gumma och drömde om kung Gustafs
tid. Hon drömde om sina båda män,
den »beskedliga» Leijonhjelm, med
timmermansordens och frimurargradernas
alla insignier dinglande öfver
majorsmagen, och den dämoniske
Montgomery, denne Lovelace, impregnerad af
kvinnlighet, en strateg som erotisk
eröfrare, af misstag fallen i politiken. Och
den gamla friherrinnan tänkte på dem
båda med samma trötta, vemodslugna
leende! Men bakom dem skymtade
andra gestalter: hennes barndoms och
ungdoms ledare, fadern och farbrodern,
den sarkastiske Josias Carl, hvass och
spotsk, alltid deducerande »le moral»
ifrån »le physique» och Germund Adam,
rousseauisten, välgöraren, enstöringen
med sitt filantropiska hästkött.. . Skuggor
ur fjärran, tärda af år och glömska, och
halftydligt som kulisser i pjeser, sedda
i barndomen, skymtade för hennes minne
de platser, där hennes lefnadssaga
utspelats — Gustaf Vasas Lindholmen, det
muntra Resta, Ribbingebäck, där
Germund Adam svärmat bort sitt lif och
där nu skogen vuxit igen och minnena
från den uppoffrande husbonden och
människovännen mer och mer utplånats,
medan de rika åkrarna på Segersjö ännu
talade om det näriga commercerådet, som
om tiden själf, liksom allt annat, vore
den hänsynslösa, praktiska kraftens
bundsförvant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
