Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Världsutställningens »clou». Af Nathan Söderblom. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
NATHAN SÖDERBLOM.
HUFVUDINGÅNGEN TII.L LILLA PALATSET.
ren fick en fläck på sitt namn, är 1900
års clou »parisisk», så det räcker! Hade
någon lofvat, att Paris skulle kunna
uppvisa en ny gata, vackrare än någon
förutvarande, Avenue de Champs Elysées och
Avenue du Bois de Boulogne möjligen
undantagna, skulle man ha skrattat
honom midt i ansiktet. Nu synes saken
enkel som Columbi ägg. Det första
priset i täflan rörande expositionens
allmänna anordning tillföll Girault, till
hvilken vi få anledning att snart återkomma.
Den arkitekt, som kom fram med
planen till triumfvägen mellan Champs
Elysées och Invalidhotellet, fick endast det
andra priset och blef således icke
utfö-rare af sitt snillrika förslag. Men hans
namn är värdt att bevaras: Eugène
Hé-nard.
Det skall då också vara Paris som
med sin lediga och pittoreska anläggning
kan möjliggöra en sådan kombination.
Det fattades icke mycket i att
perspektivet kunnat förlängas tvärs öfver Ave-
nue des Champs Elysées samt genom
andra hälften af de elyseiska fälten ända
till Elyséepalatsets grindar. Men
viktigare var, att den nya gatulinjen bildade
rät vinkel mot Invalidhotellets framsida.
Därför må. ’r ken på en ukväg
ärs-öfver Champs ]ysées offras. Den
trubbiga vinkeln är dock så stor, att när
presidenten, mellan sina bekymmer öfver
nationalisternas äfventyrligheter, ger sig
tid att kasta en blick genom fönstren
fram till den jämna, i solljuset blixtrande
strömmen af vagnar i Champs Elysées,
såvida träden i hans furstliga trädgård
tillåta det, studsar den icke mot en vägg
utan föres vidare in i en af de härligaste
utsikter någon stad kan uppvisa.
Den räta vinkeln mot »Invaliden»
har kräft en annan anordning, en
uppoffring om man så vill, hvilken dock i
olikhet med den nyssnämnda icke alls
märkes. Alexanderbron ligger icke rakt
öfver Seinen, utan en smula snedt. Men
vi se den ju icke i fågelperspektiv.
Äfven för en uppmärksam betraktare på
landbacken stör denna omständighet på
intet sätt linjernas monumentala lugn och
storhet.
Den nya avenyn är snart
genomvandrad. Ännu har den allmänna trafiken
icke blifvit insläppt. Behaget att vandra
i den exotiska växtvärlden mellan de nya
palatsens ljusa fasader förhöjes af
frånvaron af allt hvad automobiler och andra
mindre farliga och mindre bullersamma
fortkomstmedel heter. Endast rullstolar
skrida fram här och hvar i den
ovillkorligt feststämda hopen, som växer
därinom gallret utan att trängas.
Vi börja i Champs Elysées, där vi se
Nicolasavenyn framåt, öfver
Alexanderbron, med Invaliddomen i fonden. Till
höger synes närmast det nya stora
palatset, där konstutställningen håller hus,
och som skall efterträda det rifna
Industripalatset såsom plats för den årliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
