Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf Upmark och Nationalmuseum. Af Karl Wåhlin. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF UPMARK OCH NATIONALMUSEUM.
417
Sådana voro de väl genomtänkta
principer för restaureringsarbetet och
slottets ordnande som Upmark
framställde, då han väckte denna fråga till lif.
De skilde sig i hög grad från dem .
som förut gjort sig gällande i vårt land.
Upmark gjorde front mot den
formalistiska principen, som på bekostnad af
det historiskt gifna söker i en enda
riktning skematiskt utbilda byggnaden i en
viss, abstrakt uppfattad stil, med
undanrödjande af arkitektoniska former som
icke höra dit, och han uppvisade i
föredraget »Stilenlighetens faror» (Sv.
slöjd-fören:s meddel. 1892) med kvickhet och
skärpa, till hvilka resultat ett dylikt
restaurerande leder. Under intryck icke
minst af resultaten af föregående
restaureringsarbeten i vårt land uppväxte
emellertid en opposition emot Gripsholms
restaurering, som fick sitt förnämsta
uttryck i Verner von Heidenstams med
mycken stilistisk glans skrifna broschyr
»Modern barbarism», ett romantiskt
patriotiskt stämningsutbrott, hvari all
restaurering af historiska minnesmärken
förkastades såsom ett våldförande af
minnenas helgd. Gent emot formalismen å
ena sidan och romantiken å den andra
häfdade Upmark realismens princip. Det
var med den historiska sanningen för
ögat och i dennas intresse som
restaureringsarbetet skulle ske, och byggnadens
skatt af minnen skulle därigenom icke
förskingras utan ökas. Att detta också
blifvit resultatet af restaureringen tror
jag att man numera allmänt och
tacksamt erkänner.
Den konstnärliga kraft, som
behöfdes för sakens genomförande, fann
Upmark i den unge arkitekten Fr.
Lilljekvist. Efter noggranna
uppmätningsarbeten och undersökningar af byggnaden
uppgjorde denne i samråd med Upmark
ett restaureringsförslag, hvilket offentligen
utställdes i Stockholm 1887 och å
yärlds-Ord och bild, q:de årg.
utställningen i Paris 1889, där det
belönades med silfvermedalj.
Det gällde nu dels att få officiel
sanktion af planen, dels att anskaffa de
nödiga medlen.
Upmarks plan var att detta
återställande af ett nationalmonument borde
ske, åtminstone till en del, genom
frivilliga tillskott, och för detta ändamål
stiftades Gripsholmsföreningen 1889.
Genom årsafgifter af högre eller lägre
belopp insamlades inom föreningen under
loppet af några år omkring 25,000 kr.
Härtill kommo cle ansenliga belopp, som
för genomförandet af särskilda detaljer
i restaureringsarbetet skänktes af H. M:t
Konungen. Slutligen har slottet af egna
medel lämnat bidrag uppgående till
omkring 90,000 kr.
Gripsholmsföreningen beställde hos
arkitekten Lilljekvist fullständiga
ritningar för restaureringsarbetet, dessa
stadfästes af öfverintendentsämbetet, och
restaureringen tog sin början. Ar 1893
var hufvudlängan emellan fängelsetornet
och Griptornet färdig, hufvudsakligen
bekostad af H. M:t Konungen och
Gripsholmsföreningen. Därmed upphörde
föreningens verksamhet, och slottets egna
medel togos i anspråk, hvarjämte arbetet,
som därefter fortgått under arkitekten
Lilljekvists ledning, tid efter annan
underlättats och påskyndats genom tillskott
af enskilda, som önskat blifva okända.
De kostnader, som nedlagts på
restaureringsarbetet, hafva i sin helhet uppgått
till omkring 150,000 kr. — en i
förhållande till arbetets omfattning och gedigna
beskaffenhet mycket låg siffra. Den
senare delen af arbetet ligger emellertid
utom ramen för denna uppsats.
Det bästa man kan säga om
Gripsholms restaurering är att man vid
återkomsten dit skönjer den endast genom
det lifligare och rikare intryck man erfar.
Yttertaket har återfått sin ursprungliga
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
