Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf Upmark och Nationalmuseum. Af Karl Wåhlin. Med 3 bilder - Jesu bergspredikan och vår tid. En undersökning af Nathan Söderblom. Af N. J. Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF UPMARK OCH NATIONALMUSEUM.
425
grafven vid Väster Haninge kyrka, till
den trakt, hvilken alstrat och närt den
kärlek till fosterlandet, som var den
starkast drifvande kraften i hans väsende,
den kraft som var bestämmande för hela
hans verksamhet. Sitt fosterland tillhörde
han med sina varmaste känslor och med
innebörden af sin lifsgärning. Jag tror att
ingen hederstitel skulle gladt Upmark
mera än att blifva kallad en redlig svensk.
Och jag vet ingen, som med större rätt
skulle förtjänat det namnet.
Ännu ett ord är att tillägga. Han
var en man, och han var den rätte
mannen på den plats, där han blifvit satt.
Han var till hela sin riktning en af de
själfständige och frisinnade konservative,
som i mera stort anlagda länder utgöra
den inflytelserikaste delen af intelligensen
men i vårt, de väl disciplinerade tankar-
nas land ofta komma i minoriteten och
blifva hvad man på det politiska språket
kallar »vildar», då de af
själfständighetskänsla och öfvertygelse ej söka stöd hos
någon särskild meningsgrupp utan städse
förbehålla sig fri och öppen talan. Detta
var just hvad Upmark gjorde. Han
hörde till dem, för hvilka erfarenheten icke
ersätter reflexionen utan tvärtom ger
denna större spelrum. Han höll sin ande
vaken. Han var därtill med all sin
uppriktighet en god opportunist, som
förstod att på bästa sätt draga nytta af
förevarande faktorer. Utan dessa hans
egenskaper skulle han icke bragt
Nationalmusei konstafdelning till den punkt,
där den nu befinner sig, och vi kunna
icke önska denna institution ett bättre
öde än att allt framgent förkofras i samma
mån som under Gustaf Upmarks ledning.
JESU BERGSPREDIKAN OCH VÅR TID.
EN UNDERSÖKNING AF nathan söderblom.
AF N. J. GÖRANSSON.
BLAND de yngre teologiska skriftställarna
i vårt land är Nathan Söderblom utan
tvifvel den mest kände. Det är dock ej
så mycket hans teologiska arbeten som
fastmer hans tillfällighetsuppsatser i
tidningar och tidskrifter som gjort honom
bekant inför den stora allmänheten. Hans
teologiska arbeten äro likväl icke få, och
vi vilja nu ägna vår uppmärksamhet åt ett
af dem. Anmälaren föreställer sig
nämligen, att det inom Ord och Bilds läsekrets
finnes de, som ej blott vilja lära känna
våra yngre skriftställare utan ock höra
något om det arbete, som hos oss utföres
på det högsta och allvarligaste af alla
litterära områden.
Genom hela Söderbloms författareskap
går ett drag af liflighet, hurtighet och va-
kenhet. Hans stil är därför ofta pikant
och alltid lätt. Man skulle kanske kunna
anmärka, att den stundom påminner om
alltför febril verksamhetslust och att man
saknar detta egendomliga lugn, som hvilar
öfver dens framställningssätt, som
mediterar mycket.
Vår författare har i några af våra
tidningar kännetecknats som en modern teolog,
och däri ligger en viss sanning. Söderblom
är modern i den meningen, att han har
ett aldrig slappnande intresse för
dagslitteraturen och för frågor, som stå på
dagordningen inom de olika kretsarna. Han
läser mycket och ser mycket och talar med
många, och intrycken däraf återspegla sig
i det han skrifver. Menar man åter med
»modern teolog» en som arbetar för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
