- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
426

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jesu bergspredikan och vår tid. En undersökning af Nathan Söderblom. Af N. J. Göransson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426

N. J. GÖRANSSON.

nytt teologiskt system, som vill uttränga
och ersätta ett äldre sådant, då passar icke
uttrycket på Söderblom. En dylik
verksamhet måste vi beteckna såsom främmande
för hela hans anläggning. Öfver hufvud
taget är system icke hans starka sida.
Man behöfver blott kasta en flyktig blick
i hans skrifter för att se det. Man möter
där impulser från snart sagdt hela
världslitteraturen och man kan — med
anmälaren — få känna en liflig beundran för
hans älskvärdhet gent emot de mest olika
åskådningar; men så snart man spörjer
efter följdriktigheten i åskådningens
grundvalar, finner man, att författaren icke
egentligen vill lämna något svar.

Det arbete, som nu närmast sysselsätter
oss, har blifvit rätt mycket
uppmärksam-madt och, om vi icke minnas orätt, äfven
öfversatt till tvenne stora kulturspråk. Det
äger de förtjänster, som Söderbloms
författareskap i allmänhet, men man skönjer
också här den svaghet, som nyss blifvit
påpekad. Författaren är nämligen
oförsiktig i sin framställning på de områden, där
en filosofs genomträngande skärpa vore på
sin plats. Han är också där mest
knapphändig och spar i stället sina krafter och
sitt intresse, tills ämnet gifver honom
tillfälle att ådagalägga sin särskilda begåfning.

Det religionsfilosofiska intresse, som
framträder i denna hans bok, bör kunna vinna
genklang i mångas sinnen. Författaren
ledes nämligen af syftet att framställa och
försvara Kristi etiska ideal. Han vill fatta
kristendomens etiska kärna i sigte, och han
frågar sig, om den af nutidens människor
kan erkännas såsom nyttig och sann. Detta
är ju tidens största spörsmål, ty så väl
den ledande moralfilosofiska litteraturen
som ock de mest uppmärksammade
skönlitterära alstren i samtiden arbeta med
idéer, som vilja göra kristendomen misstänkt
just hvad dess etiska ideal beträffar. Vi
ha kommit till den punkt i vår andliga
utveckling, då det icke längre är fråga
om den eller den lärosatsens sanning, utan
då den kristna lifsåskådningens princip,
under fullt medvetande om hvad striden
gäller, måste kämpa med icke kristna
principer.

Vår författare utgår från bergsprecfikans
rättfärdighetsbegrepp och dess absolutistiska
bud; ty han håller före, att Kristi etiska
åskådning där framträder ej blott med full

klarhet utan ock med denna
förundransvärda pregnans, som göra orden till
kristendomens förnämsta lapidartext. Vi veta
alla, hvilken majestätisk höghet som
moralen där ikläder sig. Men är icke denna
höghet någonting för stort, någonting som
gått öfver sina rätta gränser? Är icke den
etiska måttstocken här sådan, att den icke
längre är tillämplig för oss människor? Är
det icke, såsom B. Björnson i skådespelet
»Over Ævne» vill säga oss, någonting riktigt
himmelsstormande opraktiskt i kristendomens
princip? Söderblom vill visa oss, att
bergspredikans ord, som vi hvardagsmänniskor
alltid äro benägna att anse såsom för höga
— att de af en inre saklig nödvändighet
framgått af den högsta religionens eget
väsende. Det är religionens sanning som
här framträder. Han är angelägen att gifva
sitt ämne en religionshistorisk belysning.
Religionen, menar han, är en verklighet,
som försvarar sig själf, och moralens
skaplynne står i innerligaste samband med
religionens uppenbarelse i historien.

Den kände ryske skriftställaren grefve
Leo Tolstoy har gifvit oss en särskild
anledning att tänka på bergspredikan, och
ett af vår författares hufvudsyften är ock
att gent emot Tolstoys uppfattning ställa
saken i en rätt belysning. Tolstoy betonar,
såsom vi veta, på ett egendomligt sätt
själfva buden och vill framhålla deras
absolutism under ett fullständigt misskännande
af samhällets ordningar. Detta är, menar
Söderblom, en missuppfattning af
bergspredikan, som på det närmaste beror på en
skef åskådning af religionen. Det är
detsamma som att sänka trons öga och med
hågkomsten af ett blott bud blicka ned på
timligheten. Religionen har alltid blicken
fäst vid en evig verklighet. Den kristne
måste ha sitt mål i ett rike, som icke är
af denna världen; och det skall vara detta
rikes karaktär af fulländning som leder ens
uppsåt och gärningar i lifvet. Men för
den skull behöfver man icke bli
revolutionär af princip. Kristendomen gör en
visserligen i viss mening till en främling på
jorden, men främlingen är icke hänvisad
till att vara opraktisk. Det är just
religionen som lär oss att komma till rätta i en
syndig och ofullkomlig värld utan att vare
sig kompromissa eller med anarkistens öga
betrakta förhållandena. Man erkänner
nämligen det närvarande lifvet som ett nöd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:00:44 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1900/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free