Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
KARL LARSEN.
dansk brigadchef 1864.
en familj vid torget för att se ett
dragonregemente marschera åstad till
kriget. Truppen höll stilla där ute till häst,
i blå kappor och med blanka hjälmar,
officerarne på sina platser. Ett
kommando ljöd, alla sablarna drogos och
svängdes i luften, det hurrades, och så
redo de åstad, följda af vinkande och
viftande och många röster, som talade om
hvarandra.
Den stämning, som rådde i den stora
salen, sedan glansen därute hade
försvunnit, kunde jag, lille pojke,
naturligtvis icke fatta med mitt lilla förstånd,
men dess mångfald och djup kände jag
med omedveten säkerhet. Det var ett
spel af motsatser, af fruktan och hopp,
af stolthet och ängslan, af förväntan
och saknad, alltsamman något
ovanligt, något långt bortom det jämna och
hvardagliga, likasom det, att brasan
sprakade och flammade i kakelugnen, medan
likväl alla fönster voro uppslagna på vid
gafvel ut till den kalla, bitande
vinterluften.
Min far reste också till kriget, och
min mor flyttade med oss barn till
Köpenhamn. Där ringde det en dag på
tamburklockan, och jag sprang med
pigan ut för att öppna. I trappan stodo
två af mina manliga släktingar, och i
deras sätt att bemöta mig låg det något
främmande och ovanligt, som jag icke
riktigt kunde förstå. De begärde att få
tala i enrum med min mor. Strax
därpå fick jag veta, att min far hade stupat.
Aret efter kriget dog min mor. För
oss små barn var det ständigt alldeles
klart, att kriget hade dräpt båda våra
föräldrar, hvar på sitt sätt, och under
hela vår uppväxt blef det öfver hufvud
taget icke något slut på det kriget i
Danmark.
Freden hade väl blifvit sluten och
hertigdömena afträdda, men kriget var
därmed icke förbi. Det lefde alltjämt
därhemma, icke blott i sina minnen, som
genomväfde alla samtal och bildade
bakgrunden till det återupprättelsens arbete,
som upptogs på alla områden, ända ned
den 38-årige kompanichefen i i 9:dë
infanteri-regimentet. Omtalad 1 texten. Bär af
bekvämlighetsskäl underofficerssabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
