Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
KARL LARSEN.
DET INRE AF SKANSEN 4 MED BLOCKHUSET,
hang torde vara, att något sådant säkert
alls icke fallit dem in. Och man må
komma ihåg, att liksom den nyss citerade
torparen hörde till dem, som för sitt
välförhållande i kriget fingo
dannebrogs-männens hederstecken, så fanns det
icke någon afdelning af bondetrupperna,
som icke denna 18 april gjorde sig
förtjänt af sin fiendes erkännande.
Men geväret på axeln och sabeln vid
sidan förändra ej ett ögonblick bonden
i den danske allmogesoldaten. Det är
med en fackmans blick och
deltagande han ser på fälten, som han är med
om att ödelägga, de »dejlige
grundmurede Steder», han måste bränna ner,
kreatur och smärre husdjur, som falla för den
nödvändiga furageringen; han är också
full af medlidande med de olyckliga
människor, som bo i närheten af
krigsskådeplatsen, med deras »fattige
Stumper» och »uskyldige Born ved Haanden».
Och dansk och bonde som han är,
glömmer han ej heller någonsin sina
pengar. Många dagböcker innehålla högst
minutiösa räkenskaper, och det bidrager
till bondens förargelse öfver kriget, att
det också rent direkt kommer att kosta
honom pengar, som de därhemma måste
skrapa samman.
Ett mycket betecknande drag visar,
hurusom sinnesnärvaro
i fråga om penningar
eller penningars värde ej
ens under de mest
kritiska omständigheter
någonsin öfverger bonden.
Det är en 23 års
yngling från Falster, son
till en småbrukare,
menig man vid i8:de
infanteriregementet, som
under den 21 februari
antecknar i sin dagbok,
hurusom preussarne i en
förpostfäktning »sköd
en Underkorporal, som havde Kone
og Born i Köbenhavn. Den
Underkorporal havde laant mit Lommeur, fordi
han skulde sörge for naar Posterne
skulde aflöses; jeg var nu paa Post
dengang som de rykkede frem og han blev
skudt; men heldigvis mine Kamerater,
som saa ham at blöde, de erindrede
straks, at han havde mit Ur, saa de
bad vores Löjtnant om Tilladelse til at
tage mit Ur, för Ambulancebærerne gik
bort med ham».
Man ser den kärlek och
omtänksamhet, hvarmed detta ur omfattas icke
blott af sin ägare utan också af alla
hans kamrater, som taga sig af hans
angelägenhet.
En sak, som den danske
bondesoldaten ej heller någonsin glömmer att ägna
sina betraktelser, är maten. I synnerhet
under krigsfångenskapen i det
främmande landet träda tankarna pä maten fram
i allra första ledet. I Österrike tycks
det ha gått rätt bra, men i Preussen är
det ju förstås inte den mat, som den
danske bonden är van vid.
För att återkomma till den
förutnämnde unge mannen från Falster, som
blifvit tillfångatagen vid en af de större
rekognosceringsfäktningarna framför
Dybböl, så omtalar han, huru i den preus-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>