Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_456
KARL ,ARSEN.
sina vänliga känslor emot fienden, och
vid ett senare tillfälle, då samma
österrikiska trupp har kommit tillbaka, därför
att vapenhvilan blifvit förlängd, skrifver
hon: » Ubegribeligt nok, jeg syntes ogsaa
her blev Lystighed i Præstegaarden, og
at vi baade ude og inde med livlige
Fölelser saa vore tyske Kammerater drage
ind i Gaarden.»
flødighed», men i dagboken tar hon
urskuldande sin tillflykt till skriftens ord:
om din ovän hungrar, så gif honom mat;
törstar han, så gif honom dricka! Och
som afslutning till denna dags
anteckningar följer hjärtesucken: »denne
Medlidenhed med Fjenden er en forfærdelig
Følelse!» —
Tunga och bittra äro lärarinnans
en köpenhamn sk och tre svenska frivilliga af i:a infanteriregimentet. Köpenhamnaren
i midten. T. h. om honom J. w. Johansson, handelsbokhållare från Stockholm, sårad i träffningen
vid Landby. T. v. först r. e. Ekström, f. restaurator från Göteborg, dödligt sårad i samma
träffning, därnäst o. boldt, kontorist från Landskrona, svårt sårad vid Lundby.
Köpenhamnaren, cand. juris sörensen, stupade vid Lundby och ligger
begrafven i Nor re Sundby vid sidan af Ekström.
Sedan de främmande trupperna på
allvar begifvit sig bort, komma »4
stakkels Østrigere, som havde ligget paa
Haderslev Lazaret», och de se »lidende,
syge og bedrøvede ud». Hon måste gå
sin väg, »fordi jeg kom til at græde»,
och springer därvid rakt på en annan
af prästgårdens damer, »som gik af
samme Grund»; de två kvinnorna gifva nu
sina fiender »Katfe og Frokost i Over-
anteckningar, efter det freden afslutats:
»Saaledes endte altsaa denne Krig, som
har kostet saa meget dyrebart Blod, saa
månge Taarer, og ak! saa megen
Skændsel, thi at Forræderi har været iblandt
vort Folk, derom haves ingen Tvivl,
siger de, som har Indsigt, og denne
ulykkelige Tid vil staa med sorte Pletter
i vor Historie. — Det er en forunderlig
Tanke, at Gud ikke har været med vor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
