- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
459

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Lungsiktig. Af Anna M. Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUNGSIKTIG.

Af ANNA M. ROOS.

REDAN länge hade Marika haft
klart för sig, att det ur flere
synpunkter trefligaste och
fördelaktigaste dödssätt hon kunde välja vore
galopperande lungsot. Visserligen hade
hon förut hyst ett djupt förakt för en
neslig strådöd, hade i själfva verket
alltsedan sitt sjunde lefnadsår — denna
betydelsefulla brytningstid, då människan
börjar lefva ett medvetet inre lif — med
harm afvisat tanken på att något så
tarfligt som att dö i sin säng skulle
kunna hända henne. Men under den
period som ligger emellan det sjunde och
det sjuttonde lefnadsåret gäckas många
mänskliga förhoppningar, och Marika
hade så småningom kommit till en
smärtsam klarhet beträffande det faktum att

j

för en flicka, som har oturen tillhöra
ett ordnadt samhälle och en
respektabel familj i ett civiliseraclt land med
fredliga tendenser och ett tempereradt
klimat, äro utsikterna till att råka ut
för lejon eller grizzlybjörnar eller
indianer eller till att komma ut i krig
ytterst små — i synnerhet om hennes
föräldrar äro sådana, att de kunna
antagas komma att energiskt motsätta
sig det annars lätt utförbara projektet
att fara ned till Balkanhalfön, kortklippa
sitt hår, förkläda sig till man och kämpa
mot turkarna.

Äfven beträffande skeppsbrott och
eldsvådor hade Marikas förra glada op-

timism förbytts i en sorgbunden
skepticism. Ramlade någon i vattnet, så
aldrig var det, när hon var i närheten och
kunde få tillfälle hoppa i, och i fråga
om eldsvådor hade hon haft en högst
nedslående erfarenhet för ett par somrar
se’n. En af en nedfallen raketstång
förorsakad eldsvåda i den villa hon
bebodde hade nämligen slutat med ett
det ömkligaste fiasko, i det den —
efter att ha gett villans invånare tid att
packa ned alla sina tillhörigheter i
koffertar — lät sig beskedligt släckas
medelst ett par mindre handsprutor. Efter
detta slag af ödet sade Marika till
sig själf, icke utan bitterhet, att för henne
skulle det säkerligen aldrig komma
något tillfälle att krypa uppför en
brandstege och rädda folk i hopknutna lakan,
utan när hon vore med, skulle förstås
alltid brandkåren komma för tidigt. Och
hon kände med dysterhet i sin själ, att
då den tid kommit, att man icke ens
tror på eldsvådor mer utan inser, att de
i verkligheten aldrig bli så roliga som
de kunde vara — då är i själfva verket
den bästa delen af ens ungdom förbi!

Med den visdom som år och brustna
förhoppningar skänka hade hon nu, som
sagdt, sänkt sina pretentioner till en
galopperande lungsot. Det var åtskilliga
fördelar förenade med denna sjukdom.
För det första dog man i allmänhet ung.
Och Marika hade alltid haft klart för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:32:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1900/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free