- Project Runeberg -  Ord och Bild / Nionde årgången. 1900 /
496

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496

b. h. b.

till naturen som enda botemedlet mot allt
det sjuka och vanföra hos kulturmänniskan.
Teorien får gälla hvad den kan;
författaren påstår, att den dugde för hans
människopar, och vi kunna gärna tro honom.
Han är både varm och öfvertygande i sin
skildring. De sidor i boken, som behandla
det slutliga genombrottet hos kvinnan, ha
en verklig glans öfver sig, och här växer
också naturmålningen till en bred och
imponerande tafla. Tropiker»; sol, som
drifver i frö och förbränner, som kommer
marken att svettas ut en vegetation på några
veckor och människoparet att svettas ut
alla sina gamla samhällssjukdomar,
sagotillvaron i sagolandskapet är skildrad med
en visionär styrka, som hör till det mera
ovanliga.

Det säkra ögat och den frodiga
fantasien har författaren alltså; det är det
personliga sättet att se som kan brista.
Stilen flyter emellanåt väl mycket utan
särmärke och är icke alltid felfri. I alla
händelser är boken god och har sin gifna plats
bland vårmarknadens bättre alster.

B. H. B.

Karl Hedberg: Hjärtats begär. Lustspel i tre
akter. Stockholm, C. & E. Gernandts
förlagsaktiebolag.

Den kvicka komedien, hvars scenlycka
är bekant, intresserar icke bara
åskådaren; man har nöje af den äfven som bok.
Uppslagets fynd — affinitetslagen tillämpad
på känslovärlden, analogien mellan det
kemiska föreningsbegäret hos vissa ämnen och
kärleken som ett hjärtats föreningsbegär —
är med skicklig hand utspunnet till en
intrig, som ger oss några människor till
bästa, raskt och säkert och utan pose. Och
det är människor som vi känna igen, som
vi stöta ihop med på gatorna och i
salongerna och hvilkas goda och löjliga sidor
äro ungefär våra egna. v. Häradshöfding
Edvin Gerle går på Strandvägen hvarenda
söndagsförmiddag, korrekt, förbindlig, en
smula blageur, men med allvar på botten.
Han småler mot folkströmmen som mot
•ett enda stort klientel — han är specia-

list i skilsmässor. Fadern, professorn i
kemi och distraktion, ha vi väl också
råkat, Bratt, lycksökaren, streber’n, likaså,
och ingenuen och den förälskade unge
mannen äro gamla bekanta.

Författaren har haft en både känslig
och säker kamera; de flesta figurerna äro
tagna på kornet. Professorn har kanske
fått ett väl officielt porträtt. Det intryck,
som stannar kvar vid läsningen, blir en
smula skematiskt. Han är tankspridd, men
tankspriddheten är en kraschan, som
traditionen nu en gång hängt om halsen på
allt hvad professorer heter. Det räcker
icke för att få honom från typ till individ.
Emellertid, en pjes skall spelas, och
författaren är i sin fulla rätt, när han
öfverlämnar åt skådespelaren att utarbeta hvad
han själf endast skisserat.

»Hjärtats begär» är den tredje i
ordningen af Karl Hedbergs dramatiska
skapelser. Hvad som fäste uppmärksamheten
vid de föregående — enaktaren »Syskon»
och »En äkta man», som bägge stått att
läsa i »Ord och bild» — var författarens
scenblick, hans förmåga att tillspetsa en
situation och först och sist hans sällsynta
konversationstalang. Allt detta är
egenskaper som återfinnas i ännu högre grad
hos »Hjärtats begär». Dialogen löper
fyndigt och osökt till sista scenen; den är
ledig utan vårdslöshet, spirituel utan vitsar,
alltigenom af god smak. Man är lyckligt
och väl befriad från alla förlegade
paradrepliker, och personerna äro, som nämdt,
varelser af kött och blod och inga spöken
från teatervindarna.

Det moderna lifvet har f. n. intet
öfverflöd på säkra skildrare i vårt land.
litteraturens modejournal är icke skräddarens,
men det förefaller mig dock som fracken
och supéklädningen vore väl mycket till
bakasatta, när våra författare välja kostym
åt sina respektive hjältar och hjältinnor.
Låt oss sysselsätta oss litet mer med vår
egen tid; den förtjänar det utan tvifvel.
Att den icke har bara ledsamma sidor,
kan Karl Hedberg upplysa oss om.

B. H. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free