Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Walter Savage Landor. Af Frigga Carlberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53<5
frigga carlberg.
nedanför, utbrast han häpen: »Gode Gud,
jag glömde violerna!»
Landor älskade allt som var svagt och
värnlöst — barn, djur och växter. För
sina egna små hyste han lidelsefull kärlek,
deltog i deras lekar och var utom sig af
oro, då någon af dem angreps af en
barnsjukdom.
Under en segeltur med familjen
Bles-sington erhöll Landor sin äldste sons
första barnsliga bref och slutar sitt svar på
detsamma med följande ord:
»Jag kan icke känna mig riktigt
lycklig, förr än jag ser dig åter och lägger min
kind mot ditt hufvud. Säg min kära, lilla
Julia, att om jag ser aldrig så många små
flickor, så skall jag icke leka med någon
enda af dem, förrän jag leker med henne,
och kyss dina två små bröder från mig.
Du skall alltid älska dem, som jag älskar
dig, och lära dem att bli snälla gossar,
hvilket jag icke kan lära dem så bra som
du. Gud skydde och välsigne dig, min
egen Arnold. Mitt hjärta slår som om det
ville flyga till. dig, min egen präktige pojke.
Vi träffas snart. Håll alltid af din
Babbo.»
De år Landor tillbragte i Fiesole,
hvarest en vän och beundrare af hans snille
och personlighet satt honom i tillfälle att
köpa Villa Gherardesca, voro helt säkert
de lyckligaste i Landors lif. I ett bref
till systern, skrifvet nyårsdagen 1830, talar
han med entusiasm om sitt nva hem. »Mitt
hemland är nu Italien, där jag har bostad
för lifstiden och bokstafligen kan sitta
under eget vinträd och eget fikonträd. Jag
har några tusen af den ena sorten och
några tjog af den andra, samt myrten,
granatäpplen, vårlök och mimosa i öfverflöd.
Jag ämnar anlägga en trädgård sådan som
er i Warwick. Men — tyvärr — tiden
är knapp. Jag kan lefva :’:nnu tio år men
tror det icke. Om fa dagar har jag fyra
mimosa färdiga för min graf, och en god
vän har kommit för att plantera dem där.»
Den »goda vän» Landor här talar om
var hans älskade från gossåren, Ianthé,
som till hans stora glädje kommit till
Florens. Hennes förste man dog strax efter
det Landor ingått sitt olycksbringande
äktenskap, och nu hade hon nyss följt sin
andre make till grafven.
Personer, som sågo de gamla
ungdomsvännerna tillsammans, tala med rörelse om
den ridderliga hyllning Landor ägnade
Ianthé framför andra kvinnor, och många
af hans dikter, äfven under de senare åren
af hans lif, vittna om att
ungdomsdrömmen icke var glömd.
Landors hemlif hade icke blifvit
lyckligare med åren. Mrs Landor var
nyckfull, själfvisk och hänsynslös utan spår af
förstående gent emot en natur som
mannens. Slutligen såg han ingen annan
utväg än att lämna sin vackra villa i Fiesole
och därigenom undgå de ständigt
återkommande husliga uppträdena, lika
demoraliserande för barnen som pinsamma för
fadern. Ensam återkom denne till
fäderneslandet och inrättade ett anspråkslöst hem
åt sig i Bath.
Villa Gherardesca med tillhörande
jordområde — fullt tillräcklig för familjens
underhåll — lämnade Landor åt sin
äldste son och dessutom två tredjedelar af sin
årsinkomst.
Tillfälliga sammanträffanden med
barnen förmådde. icke återknyta de slitna
familjebanden.
Tjugu år bodde Landor i sitt enkla
hem i Bath, eftersökt och värderad af
många vänner, såsom Dickens (hvars
Boy-thorn i Bleak House är tecknad efter
Landor, minus den intellektuela begåfningen),
Southey, Forster, Julius Hare, Blessingtons
m. fl., hvilka gjorde sitt bästa att för
honom mildra ensamhetens bitterhet.
Men ännu en gång skulle Landors
kränkta rättskänsla, lika flammande het
hos den åttioårige gubben som hos den
femtonårige gossen, bringa honom i
konflikter, svårare än alla föregående.
Två damer i Bath, förut vänner, hade
råkat i delo med hvarandra, och den äldre
af dem, en prästfru, hade yttrat sig
kränkande om arten af den vänskap, som rådde
mellan Landor och den unga flicka han
brukade kalla dotter.
Landor förlorade all besinning och
riktade i fullt raseri offentliga anklagelser
mot prästfrun. Historien väckte oerhörd
skandal. Till slut lyckades Landors
vänner och juridiska rådgifvare att förmå
honom till en ursäkt.
Men den visade sig vara af föga nytta.
I nästa bok han utgaf — Dry sticks,
fa-goted by W. S. Landor — hade han icke
kunnat afhålla sig från att medtaga ett par
af paskillerna mot sin fiende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
