Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I vår tids lifsfrågor. Skrifter utgifna af Sydney Alrutz. Af N. J. Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vår tids lifsfrågor.
543
sig som andlig, går tankens verksamhet
på en väg, som kan sägas leda nedifrån
och uppåt. Vet jag mig däremot ha funnit
en verklighet, som är andlig, så vill min
tanke utbreda sig i densamma och göra
tillämpningar däraf. Vill jag nu gå den
förra vägen för att tillägna mig religionen,
så är det klart, att jag förutsätter, att jag
ännu icke lärt känna den som en andlig
verklighet. I vår skriftserie finnas
uttalanden, som synas bero på, att man uppfattar
ordet vetenskaplig metod så ensidigt, att
blott den sist nämda vägen däri inbegripes.
Vi åsyfta t. ex. d:r Hj. Öhrvalls inlägg i
diskussionen öfver den af professor Klein
framställda frågan »rubbar den moderna
bibelkritiken vår religiösa tro». Aktgifver
man på den tankegång, som där
förekommer, skall man finna, att talaren i
vetenskapens namn fordrar, att den religiösa
verkligheten och Guds uppenbarelse icke
skola erkännas, såvida man icke påträffar
dem vid en »exakt» undersökning af
naturens och människolifvets lagar. Men en
sådan metod vore naturligtvis fördärfbringande
för allt hvad religion heter. Vi få likväl
icke säga, att en tendens i denna riktning
kännetecknar hela skriftserien. Tvärtom
finna vi, att detta viktiga spörsmål af olika
författare bedömes och behandlas på olika
sätt. Det är här, kan man säga, satt
under debatt. Vi hänvisa t. ex. till William
James’ uppsats om själslifvets mystik, som,
trots sin oklara ståndpunkt i fråga om en
rationel metod, slutar med följande
tänkvärda ord: Detta systematiska förnekande
från vetenskapens sida af att personligheten
är ett villkor för händelser, denna stränga
tro att vår värld i sin egen innersta och
väsentligaste natur är en strängt
opersonlig värld — just detta kan tänkas, allt
efter som tidens hjul svänger rundt, komma
att utgöra själfva den brist, som våra
efterkommande skola mest förvånas öfver att
finna i vår egen beprisade vetenskap och
bilda själfva den lucka, som i deras ögon
mest skall bidraga till att denna vetenskap
i sin ordning förefaller dem trång och
perspektivlös.
I diskussionen 0111 den religiösa tron
och bibelkritiken (skriften n:r 10) betonar
professor Lundell med rätta, att man måste
äga religion för att icke frestas att i
vetenskapens namn förklara de gudomliga
tingen för overkliga. På samma ställe fram-
håller han den likaså tänkvärda sanningen,,
att vår teoretiska tillägnelse af religionen
bör stå i oafbruten rapport med framstegen
i vår bildning, ty en okultiverad
uppfattning af det gudomliga ter sig för den
bildade som en dissonans i medvetandet, som
i ögonblick af religiös kraftlöshet kan
framkalla en frestelse att öfvergå till otro.
I professor Rudins yttrande i
diskussionen-om vetenskapernas bildningsvärden (skriften
n:r 12) framträder samma åskådning i
den vackra och tilltalande tanken, att den.
högsta bildningen utgöres af hänförelse för
en »tillvaro, som till stor del ligger
ofvanför våra sinnliga förnimmelser, ehuru
därför icke mindre tillgänglig för vår egen
osynliga varelse, vår ande». Jämför
härmed rektor S. Almqvists intressanta yttrande
vid samma tillfälle!
Utgifvaren själf, S. Alrutz, vill lägga
synnerlig vikt vid att den personliga till—
ägnelsen af religionen blir sann. På ett
mycket karaktäristiskt sätt sammanbinder
han detta intresse med intresset för
religionspsykologien i den uppsats, som
inleder hela samlingen. Den handlar om
konfirmationens berättigande. Och
författaren framställer där den tanken, att barnens
tillägnelse af religionen i
konfirmationsåldern icke kan vara sådan, att de
psykologiskt sant och etiskt riktigt kunna afgifva
en bekännelse sådan som den apostoliska
eller löften sådana som konfirmationslöftena.
För att bekänna sig till kristendomen
enligt den apostoliska tron och för att
afgifva löften 0111 deltagandet i den kristna,
gudstjänsten och om en kristlig vandel
måste man, menar förf., ha en kännedom
om de olika religionsåskådningar, som en
människas lif skulle kunna stå i beroende
af. Tillägnelsen måste äga rum under
formen af ett teoretiskt utväljande eller
förkastande. Men ingen konfirmand kan
ha eller få en sådan insikt, att han med.
full klarhet vet, att den kristendom han
skall bekänna är den slutgiltiga sanningen.
Vi medgifva att författarens framställning
är värd att läsas och begrundas. Frågan,
är ju också alldeles särskildt viktig, ty vi
skola erinra oss, att den årligen kan
framställa sig inom hundratals, kanske
tusentals familjer i vårt land. Anmälaren är dock
långt ifrån ense med författaren. Han
hade-önskat ett grundligare betonande af
barnasjälens, ja, öfver hufvud taget af det mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
