Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Liv. Novellett af Sigbjörn Obstfelder. Öfversättning från norskan för »Ord och bild»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6io
SIGBJÖRN OBSTFELDER.
jag rädd för att man skall röfva något
ifrån mig. Jag står länge nedanför
fönsterna, ser hufvudena afteckna sig
på gardinerna, vet icke om jag har mod
att komma dit upp i allt det ljuset.
Ar det en inbillning, när jag tycker
att de se så underligt på mig? Eller
har det kommit något i min gång, i min
blick, något •— — ja, något från min
undangömda gata, min källare? Jag har
fått sådan lust att gå tyst och tala sakta.
Det är mig pinsamt, när någon väsnas
eller storskrattar.
Icke heller kan jag taga del i samtal.
Men det roar mig att sitta och höra på.
Icke så att jag uppfattar sammanhanget.
Jag förstår icke längre det, som det
talas om. Jag kan icke fatta, att allt
det där intresserar dem. Jag tycker att
det har så litet med det hufvudsakliga
att göra, med det som vi lefva och
dö för.
För mig är det blott en konsert af
människoröster. Jag ser huru deras
hjärnor arbeta för att finna det rätta ordet,
jag hör deras röster höja sig och sänka
sig. Stundom blifva de onda. Då kan jag
ofta vara mycket nära att brista i skratt.
Jag sitter där och lyssnar, jag ser
deras ansikten blifva glödande, händerna
höja glasen, hör dem svärja, skratta, slå
i bordet.
Det gör mig till slut så vemodig.
& #
$
Jag förstår inte hvad som går åt mig.
Jag sitter om kvällarna och lyssnar efter
allehanda ljud, som icke finnas. Jag
måtte väl ha hört de stegen förr. Jag
har redan bott här en månad, och så
vidt jag vet hafva inga nya flyttat in.
Jag har sålunda först på sista tiden lagt
märke till dem.
Förbi hörnet — på sista tiden misstar
jag mig aldrig på dem —, förbi mitt
fönster, in genom gatdörren, uppför trap-
porna. Hvad de äro lätta! Hon måste
vara ung.
Jag längtar efter att höra dem äfven
i kväll. Och kjolens prasslande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
