Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - När Forsmarks bruk brändes af ryssarna 1719. Efter en gammal »famille-genealogi» af Carl Hellström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
CARL HELLSTRÖM.
sitt namn —, så ville de ej förstöra
något, som de trodde helgadt åt alla
ryssars helige skyddspatron St. Niclas,
utan skyndade att själfva arbeta på
eldens släckning, hvarför kyrkan blef
räddad, oaktadt det grofva virket, som i
ro fått torka under 400 år, nog var
villigt att brinna.
När den 20 julis sol gick ned bakom
de brandfärgade molnen, voro dess
strålar skymda af rök. Förödelsen var
fullkomnad, där fanns blott kvar aska,
spillror och bittert hat.
Jublande drog den rusiga
mordbrän-nareskaran åter ned till sina galejor, men
de gevär, som bruksherren utdelat till
ädelt försvar af hem och härd, de gjorde
nu tjänst såsom hämndens redskap, och
många af våldsverkarna föllo på sin
gärning, där bruksfolket från bakhåll sköt
ned dem, hvar bäst kunde ske, medan
man i bitterhet skrattade åt den af vrede
darrande perukstocken, som strängeligen
förbjudit allt själfförsvar.
Allt detta hade blott varit en enda
dag af den ryska flottans härjningsbesök,
som räckte ännu en månad.
Nu drog den sig under vildt
segerjubel förbi Hållnäslandet mot norr för
att fortsätta vid Leufsta det förstörande
arbetet, medan general Zöge fortfor att
fundera på sin krigskonst.
Det är med en viss känsla af
tillfreds-ställdt rättsbegrepp som genealogiens
författare, en sonson till den ofvannämnde
Georg de Bèsche, omtalar det straff till
lifvet, som en extra nedsatt domstol
ådömde den pliktförgätne generalen, ett
straff som han dock undgick, då han dog
en naturlig död i fängelset — men
urkunderna berätta annat, de säga att
Zöge, afskedad ,och ådömd fängelsestraff,
blef benådad och framlefde ett uselt lif
i fattigdom och betryck.
»Genealogien» slutar sålunda:
»Min Salig Farfar företog genast efter
olyckan uppsättandet af sitt förstörda
Bruk och det med den drift, att han
vid sin död 1730 såg alla verk i full
gång och alla sina underhafvande
tröstade genom ett jämt arbete och
försäkrad utkomst för dem sjelfva och deras
barn, för hvilka han också hade
åter-upbygt och inrättat en fransysk scola,
såsom där af ålder varit, emedan alla
arbetare voro Valoner eller från
bergslagerna i Lüttichska landet.»
I Forsmarks nuvarande kyrka hänger
till äreminne öfver den gamle
bruksherren Georg de Bèsche hans
familjevapen, skuret i trä samt vederbörligen
måladt och förgylldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
