Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om bildande konst och uppfostran. Af John Kruse. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BILDANDE KONST OCH UPPFOSTRAN.
627
nationen dessutom varit utsatt för det
hälsosamma inflytandet från John Ruskin,
konstskriftställare och socialfilosof i en person,
hvars verksamhet leder tanken till de gamla
grekernas sträfvan att dana härligt
harmoniska människor, på samma gång sköna
och goda. Det sociologiska intresset har
äfven hos Walter Crane ingått samma äkta
engelska förening med skönhetssinnet,
såsom man ser af hans spirituela skrift om
den dekorativa konstens fordringar.
Af de skandinaviska folken är det väl
egentligen endast det atheniensiska danska,
litterärt och konstnärligt högt bildadt, som
kan berömma sig af ett mera utbredt och
verksamt konstsinne. Danmark äger en
målarskola af fastare tradition och mera
enhetlig nationel stil än någon af
systernationerna. Det är ej heller utan
betydelse, att Nordens störste konsthistoriker
Julius Lange här verkat med sina af det
finaste konstsinne och den ädlaste
humanitetskänsla genomträngda skrifter.
I det boklärda Tyskland utkom 1889
den sedermera i åtskilliga tiotal upplagor
utgångna anonyma skriften »Rembrandt als
Erzieher». Bokens popularitet vore
svårbegriplig, åtminstone om den utkommit i
ett annat land, ty ett mera oformligt
sammelsurium kan knappt tänkas än detta
verk, som med en till vansinne gränsande
oreda och snacksamhet fäller orakelspråk
om snart sagdt allt mellan himmel och
jord men företrädesvis dyrkar Bismarck,
Rembrandt, Hamlet och Tyskland, särskildt
Niederdeutschland. Men i denna bok, som
på ett blodigt sätt träffas af sin egen
definition på barbari: »måttlöshet åt ena eller
andra hållet», fanns midt i allt det lösa
fladdret en sund kärna, och det var det
mäktiga fältrop författaren höjde mot den
torra, kväfvande bokbildningen och for en
konstnärlig bildning, som skulle komma
med friska fläktar åt folkets lungor.
Sedermera har i det lärda landet den ena
broschyren följt på den andra rörande det
svåra spörsmålet om konst och uppfostran.
Men, egendomligt nog, synes knappast
någon af de mer eller mindre lyckligt
teoretiserande herrarne ha observerat, att
en deras landsman, redan innan
»Rembrandt als Erzieher» utkom, i denna fråga
gått »from sounds to things», i det han
icke blott teoretiskt utan äfven praktiskt
tagit upp problemet. Denne man var
H. Wiedersohler, Stuttgart.
alfred lichtwark.
Alfred Lichtwark, direktör för Hamburgs
konstmuseum Die Kunsthalle.
Redan 1886, i ett föredrag med titeln
»Die Aufgaben der Kunsthalle», i hvilket
Lichtwark inför Hamburgs senat och
borgerskap i anledning af konsthallens nya
organisation framlägger sitt på intressanta,
nya och praktiska förslag rika program för
detta museum, nämner han, att det
särskildt ämnar vinnlägga sig om att draga
till sig skolorna. »Hvarför», säger han,
»skulle icke eleverna såväl i folkskolans
som i de högre skolornas öfre klasser af sina
lärare föras till Konsthallen lika väl som
till zoologiska trädgården? . . . Vägen till
föräldrarna går i många samhällslager
genom barnen.» Och han framlägger redan
nu i korthet sin plan för, hur dessa
skol-besök i museet skola ordnas för att blifva
af verklig nytta.
Följande år, i ett föredrag hållet inför
den pedagogiska bildningscirkeln i
Hamburg, utvecklade Lichtwark närmare sina
tankar i dètta afseende. Då hvad
Lichtwark säger om sina landsmän synes mig i
allmänhet äfven tillämpligt på nutidens
svenskar, skall jag något utförligare
redogöra för hans yttranden. Han börjar med
en jämförelse mellan å ena sidan fransmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
