Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Tysk romantik. Af Gerhard Gran. Öfversättning från norskan. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ROMANTIK.
6S i
liggande verkligheten till främmande och
aflägsna orter, till den gammalkristna
medeltiden, till Österlandet, in i sagans
värld östan om solen och västan om
månen, med djupt förakt för politik och allt
yttre bråk men med andaktsfull dyrkan
af . sin egen, i det mystiska riket under
medvetandet bottnande personlighet.
Släktskapen mellan många af de
yngsta nutida europeiska författarna och den
gamla romantiken kännes och erkännes
också af författarna själfva; det yngsta
Tyskland är på det klara med att den
moderna symbolismen med Stephan
George i spetsen har sina urkällor i den
tyska romantiken och ser i Novalis
stamfadern till tidens nyaste verk. De
unga fransmännen framdraga med
kärlek och beundran glömda och underliga
romantiker, och på nytt blandas
fantastisk religiositet, fantastisk vällust och
fantastisk grymhet samman till den
mystiska grundstämning, som var ett af
hufvuddragen i romantikens fysionomi. Och
från de protestantiska landen hör man
åter talas om unga författare, som ha
tagit det afgörande steget och gått öfver
till katolicismen.
Det är ingen tillfällighet, att de två mest
betydande bland de yngre danska
litteraturhistorikerna, Valdemar Vedel och
Vilhelm Andersen, med förkärlek fördjupa sig
i romantiken, hvilken den ene af dem
betecknar som den danska guldåldern, och
icke mindre betecknande är det, att en
norsk filolog väljer Novalis till ämne för
sin gradualdisputation, något som med
säkerhet skulle varit otänkbart på
åttiotalet.
Man kan inte få någon pregnantare
bild af den väg utvecklingen tagit
hemma hos oss än genom att följa
Garborg i hans författarskap; bland alla våra
diktare är han den intelligens, som visar
sig känsligast för det intellektuela lifvets
mångahanda världsfläktar, och han har
med häpnadsväckande elasticitet
hängif-vit sig åt tidens rörelser under de sista
tretti åren. Det är tillräckligt att peka
på ett par milstolpar: på sjuttiotalet En
Fritenkjar; på åttiotalet Mannfolk; men
på nittiotalet Vesle-Møy, Læraren och
Den burtkomne Faderen.
Ännu ursprungligare och mera
själf-fallet framträda dock de romantiska
elementen hos våra yngste lyriker. Hvad
Friedrich von Schlegel skulle ha
applåderat Sigbjørn Obstfelder, om han hade fått
läsa de ofta citerade raderna:
Jeg ser, jeg ser — — —
Jeg er vist kommen paa en feil Klode.
Her er saa underligt!
Och Novalis skulle helt visst med
smältande sympati ha slutit Vilhelm Krag
till sitt alltid öppna hjärta för verser
som dessa:
Saa fyldes hver Tanke af Blomstersang saa lys,
saa øm.
Saa bliver mit Sind til en dugfyldt Blomst,
en Blomst i Drøm.
Det vore mycket lätt och kunde vara
ganska frestande att i detalj genomföra
denna parallelism mellan samtiden och
romantiken; men dels är det alltid en
farlig sak att inlå.ta sig på historiska
betraktelser öfver sin egen tid, dels är det
naturligare och ändamålsenligare att söka
belysa romantiken från ett annat håll.
I denna uppsats kan det endast bli
fråga om att draga upp en del grofva
konturer, att söka gifva ett intryck af
rörelsen i dess helhet.
För uppnåendet af detta syfte vet
jag intet ändamålsenligare
tillvägagångssätt än att uppdraga dessa konturer mot
bakgrunden af den föregående perioden.
Romantikens innebörd träder aldrig
klarare fram, än då den ställes i
motsättning till upplysningstidens.
Jag är icke blind för de
invändningar, som kunna göras mot denna me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
