Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
påstår han i en af sina starkare stunder
och mindre starka vers. Men han är
snart fången på nytt i alla de syner, som
gångna dagar och nätter trolla fram, när
det är tomt omkring en. Han glömmer
nuet och minns blott hur klart månen lyste
på ett slädparti för längesedan, o. s. v.
Som förr blir ingenting mer heter en
liten känslig dikt, där saknaden målar
allting på guldgrund. Han låter lifvet rinna
som sand mellan fingrarna, sitter och
pysslar med sitt grubbel, sina frågor och sina
drömmar, allt medan han afundas den
starke, som griper in, som tar och icke
tvekar. Attityden är en smula Hamletsk
och alltså så poetisk en modern diktarsjäl
gärna kan önska. Skada bara att den
kappa, med hvilken författaren draperar
sig, faller i för kända veck. Det
personliga i gesten bryter så sällan igenom. Han
är en ganska habil aktör och kan sin
rol, men han saknar den nödiga kraften
för att komma öfver berömda föredömen
och gifva oss illusionen af något för sig
själf, något nytt. B. H. B.
Viggo Stuckenberg: Vejbred. Smaa Æventyr og
Legender. Kobenhavn, Det Nordiske Forlag.
Ove röde: Harlekins Omvendelse. En Maskekomedie.
København, Det Nordiske Forlag.
Dansken är född sågo- och
historieberättare. Såväl han som norrmannen har
ju enligt Heidenstam — om jag minns rätt,
i prologen till Endymion — de stora
barnsliga ögon, utan hvilka ej ens den
snillrikaste diktare kan förtälja den enklaste saga,
men hvilka »den tredje brodern» lär sakna.
Det finns väl knappt heller ett språk,
hvilket bättre än danskan är lämpadt att
formas till roliga anekdoter och barnsagor.
Och det är nog mer än en slump, att genrens
mästare hade detta språk till sitt modersmål.
Ett visst släkttycke ha också Viggo
Stuckenbergs sagor med de Andersenska,
särskildt med dem bland dessa, hvilka äro
mer afsedda för stora barn än för små.
Ty barnsagor äro dessa »Smaa Æventyr og
Legender» egentligen ej; snarare sagor för
ungt folk i jubel- och vemodsåldern;
stämningsdikter och allegorier, än tungsinta och
trånsjuka — såsom »Sne», historien om
»den Vinter som er Dragen, der langsomt
sluger dem, der aldrig vändt Prinsessen»,
såsom »Efteraarsaften», sagan om »den
ensomme Længsel, der sidder stum i Vinteren
med et øde Livs endeløse Slette for sig,
og bag sig en visnet Skov», såsom
»Sommernat», »Æventyrets Fe», den innerligt
fina, vemodigt leende sagan om
»Kærlighed» ; än uppsluppet humoristiska eller
godmodigt satiriska — så inledningshistorien
»Æventyret», »Dragens hjerte», de dråpligt
roliga »Kongens Datter» och »Skrædderen,
Digteren og Kontorchefen»; än fyllda af
hänförd lifskärlek och solglädje: »Den
fattige Mands yngste Søn», »Klods-Hans»,
»St. Annaland», »Der var engang en
vissen Kærling» samt »Det store Æventyr»,
sagan om skyn, hvilken skulle bli
människa, hvilken först ansåg detta öde som ett
straff, men slutligen kom till vår Herre och
sade: »Herre, ser Du da ikke at jeg elsker
Menneskene, hvert eneste et, Stodder og
Konge, Skurk og Kristen, elsker dem alle
for det Liv de lever! — O, Herre, lad mig
være Menneske til evig Tid!»
Det är ju mestadels gamla kända
motiv — prinsar och prinsessor, drakar och
feer och »Fanden» — men sedda från nya,
personliga synpunkter af en visserligen
reflekterande men ungsint och varmblodig
känslomänniska och konstnärssjäl. Och
fortalda i en präktig sagoton, starkt samlad
och fullt ursprunglig, såväl vackert och klart
målande som säker och rolig i repliken.
På kända motiv är äfven Ove Rödes
»Harlekins Omvendelse» bygd. En
verskomedi i fem afdelningar, utspelad af alla
den gamla commedia dell’ arte’s typer och
figurer — Harlekin och Columbine,
Pjerrot och Polichinel, Cassander och
Pandol-fus, Brighella och Scaramuzzo o. s. v. Men
dessa gamla namn äro blott psevdonymer;
deras bärare äro fyllda af vår egen tids
lefvande lif, bakom deras masker ana vi
bekanta ansikten, dem vi dagligdags se
omkring oss, och det hela är en bitande och
friskt lidelsefull satir mot den sansade, till
makt och ära komna ålderdomens
konven-tionela moral och fega hyckleri, på samma
gång som en käck lofsång öfver ungdomens
ärliga upprors- och afslöjarhåg — och en
bitter och ädelt harmfull anklagelsesång mot
honom som sviker och säljer sig; som
»bryder sin Harlekins-Brix i Stykker–och
ydmygt for Pjerrots Fødder den lægger
K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
