Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
LOTTEN DAHLGREN.
sedan personen som burit det är borta,
endast några bokstäfver, vid hvilka
knyter sig idéassociationen af en viss genre,
en viss riktning i ett lands konst. Hur
fort förflyktigas ej bilden af människan,
som döljes bakom namnet, och detta
abstrakta något, som utgör ett mer eller
mindre viktigt moment i konsthistorien,
är allt som står kvar.
Men de som älskat och känt
människan, icke blott konstnären, se med
vemod, hur de kära dragen blekna och
försvinna, och vemodet stegras nära nog
till ångest att bilden skall utplånas,
innan minnet, denna lifsintryckens trogna
men alltför lätt tillintetgjorda bevarare,
skall hinna lämna ifrån sig i en för
andra tillgänglig form den skatt man burit
som en helig klenod i sitt inre. Så kan
en minnesteckning för tecknaren blifva
ett slags mission, hvartill han känner sig
manad af tusen känsliga strängar i sitt
bröst, en hj ärtesak, som urskuldar det
osäkra och famlande i den tecknande
handen.
Tjugofem år ha nu förflutit sedan
Uno Troili slutade sitt kvaluppfyllda lif.
Annu lefva väl många, som kände och
älskade honom, men deras led börja
glesna, och för den generation, som nu
utgör »kärnan af folket», är nog hans
namn bekant endast i samband med
några porträtt, hvilka än i dag
framhållas bland de yppersta alster inom sin
genre, som den svenska målarkonsten
har att uppvisa. Men hvad säga dessa
konstverk det nyare släktet om den
genialiska, intressanta personlighet, som
frambragt dem? I det afseendet äro
taflorna stumma. Desto lifligare tala
de till deras minne, som hade lyckan att
i lifvet stå konstnären nära.
En af dessa minnesgoda har sagt,
att fastän år lagts till år sedan hans
bortgång, fastän ett tjärdedels sekels
skiftande öden och händelser aflöst hvar-
andra, förgår ej en dag utan att Uno
Troili kommer för hans, vännens, tankar.
Och hvilken af hans närastående har ej
gjort samma erfarenhet? En gång känd
kunde han aldrig glömmas. En
undantagsmänniska sådan som han är en
alltför sällsynt företeelse i vår jämnstrukna
värld för att han skall undgå att lämna
outplånliga spår efter sig, där han gått
fram på jorden.
Andra minnestecknare ha skildrat
målaren och konstnären. Den sidan af
Troilis personlighet har tolkats af
förstående och intelligenta konstkännare. 1
Min afsikt är endast den att säga något
om människan Troili, sådan han
framstår för mig ur egna personliga intryck
och ur andras, som med honom stodo i
beröring. Den omständigheten att jag
kan åberopa en nära kännedom om
hans lif och yttre förhållanden bör vara
en garanti för riktigheten i de faktiska
uppgifterna. En del bref, som stå till
mitt förfogande, böra ock i sin mån
kunna bidraga att kasta ljus i en och
annan skrymsla af denna rika men
sönderslitna själ.
Vid Uno Troilis vagga hade en skara
vänliga féer stämt möte. Deras
fadder-gåfvor voro de rikaste naturanlag,
målarens, musikerns, den sceniske
konstnärens — ämne att nå långt på hvilken
som helst af dessa banor hade de lagt
ned i hans själ. Han ägde blott att
välja hvad hans hjärta åstundade. Men
häri låg just svårigheten. Det att välja!
Valet med dess kval blef hans lifs öde.
Det stora öfverflödet af intellektuel
förmögenheter, som en gifmild natur slösat
på honom, och det därmed följande an-
1 De enda något utförligare biografierna öfver
Troili förekomma i »Nya svenska studier» af C.
Eichhorn samt i »Svensk konst och svenska
konstnärer i I9:e århundradet» af G. Nordensvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
