Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 LOTTEN DAHLGREN.
original, hvilkas egenheter, uttryck och
karaktäristiska »bon-mots» — om man
kan använda detta ord i samband med
den oförfalskade värmländskan — gåfvo
upphof till ett oändligt antal historier och
anekdoter, af hvilka Uno var en
oefterhärmlig framställare både i ord och bild.
Det var samma af Fredrek på Ransätt
odödliggjorda bondtyper som stodo
modell till Troilis teckningar, och många
af de figurer, som återfinnas i den förres
bekanta »viser på värmländske
tong-måle», igenkännas, försedda med
förklarande underskrifter, bland den senares
ännu bevarade karikatyrer.
Men, som sagdt, de glada
Ransäters-dagarna med sina oskyldiga nöjen och
sitt innehållsrika umgänge voro endast
flyktiga moment i Troilis lif. Han skulle
ju som alla andra fattiga pojkar ut i
världen och skaffa sig utkomst. Att
hela hans anläggning pekade mot
konstnärsbanan, har jag redan framhållit.
Men möjligheten att på den vägen finna
ett anständigt lefvebröd ansågs mer än
tvifvelaktig, för att ej tala om den
sociala vederhäftigheten, hvilken på den
tiden ej gifvet sattes i samband med
konstnärsskapet, och så fördes denne
unge man, Gud vet på hvilkens
tillskyn-delse, in pä ett yrke, som minst af alla
på jorden öfverensstämde med hans
skaplynne. Han blef militär. Själf
brukade han med drastisk humor och
bitande själfironi skildra sina mer än
tvif-velaktiga triumfer på den militära
banan. Säkert är, att det var hans
öfverdådigt vackra prof i kartritning och
andra med tusch och pensel utförbara delar
af krigaryrket, mer än de martialiska
förtjänsterna, som förskaffade honom
epåletterna. I exercisen var han
oefterrättlig, vid ridöfningarna ramlade han af
hästen, och på mötena ägnade han långt
större intresse åt karikatyrtecknarens
uppgift än åt fosterlandsförsvararens.
Är 1840 är han emellertid välbeställd
krigare med titel af underlöjtnant i
»Värmlands fältjägareregemente» och rätt att
iföra sig kronans röck, den gröna
jägareuniformen, en kostym i hvilken man torde
haft svårt att känna igen Troilis
ansenliga, allt annat än militäriskt tillstramade
stofthydda, hvilken blifvit oss så förtrolig
i den lösa målarblusen och den
pittoreska rökmössan på det långt svallande,
tillbakastrukna håret, sådan han älskar att
visa sig i sina själfporträtt från
ungdomsåren.
Så ägde han då löjtnantstiteln och
prestigen, men lefvebrödet? I denna
viktiga punkt af tillvaron stod han där
lika när. Vi ha sett, att mer än en af
sånggudinnorna utpekat honom som sin
älskling. Ändtligen tvingade honom så
väl nödvändigheten som de oafvisliga
anlagen att följa deras fingervisning.
Efter mycket letande och trefvande
finner han sin kallelse: målarens. Hade
han haft kraft och förmåga att själf
utstaka sin lefnadsbana, hade han kanske
valt musiken, såsom den uppgift som låg
hans hjärta och känsla närmast. Nu
blef målarekonsten hans lagvigda hustru,
hvilken han förblef trogen till det sista,
men musiken var hans ungdomsälskade,
hvilken, säger han, »skänkt honom det
ljufvaste». I hela hans lif var den också
den vederkvickande källa, vid hvilken
han sökte tröst efter dagens tunga och
hetta.
Hvad beträffar den tredje
konstgrenen som låg för hans begåfning, den
sceniska, fanns det många af Troilis vänner,
och bland dessa personer som sutto inne
med förmåga att bedöma saken, hvilka
höllo före, att han här ägde de största
förutsättningar att vinna mästerskapet.
Att han själf ej var alldeles främmande
för tanken att bli skådespelare, framgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
