Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 LOTTEN DAHLGREN.
vidualitet ett alltför stort släkttycke med
Troilis. Osäkerhet, ängslan, misstro och
sjuklig själfkritik tryckte som en mara
den äldre målarens alla
konstnärsdrömmar. Och vid en så osäker och
famlande ledares hand skulle denne
vankelmodets son dragas upp för den
besvärliga branten till konstens tempel!
Det blef också en vandring som på hal
is, där det hvarken bär eller brister och
där jämvikten först vinnes, sedan man
insett fördelen af att gå framåt hvar och
en på egen hand. När preceptorsbanden
slitits, först då lärde konstnärerna att
förstå och uppskatta hvarandra.
En ganska klar belysning får
förhållandet mellan Södermark och Troili
af den senares bref från Rom, samma
bref ur hvilka jag redan anfört ett och
annat. I dessa bref ger han luft åt sin
sinnesförfattning under de första
studieåren i Italien, och den är ej af de
gladaste. Men brefven innehålla ej bara
jeremiader. De lämna äfven bidrag till
1840-talets romkrönika, en epok som var
en af den skandinaviska
konstnärskoloniens mest glansfulla och som haft många
framstående skildrare, Egron Lundgren
bland andra. Midt i allvaret bryter dock
ofta pojken igenom, och hur väl
igenkänner man ej i denne »Truls», som han
kallar sig — både som en hyllning åt den
Troiliska släktens stamfader, Truls
Larsson, och som en symbolisering af sin egen
mindre eteriska kroppshydda — den
muntre Ransätersynglingen, hvilken midt
upp i sina konstnärsbekymmer, slitningar
och strider med förkärlek erinrar sig
vänner, bekanta och minnen från det
värmländska barndomshemmet. Detta
faller sig så mycket naturligare som hans
korrespondent, hvilken omväxlande
benämnes Fritz, Frederigo, Fredericus,
Sga-narel, och dylika vänskapliga
omskrifnin-gar, är samme barndomsvän, Fredrik
Dahlgren, som med honom delat feriernas
muntra upptåg och estetiska tidsfördrif,
tillsammans med hvilken han studerat
Holberg och Moliére och förevigat
Ran-sätersgubbarna, och i hvars
sympatiserande bröst han nu nedlägger så väl
tankarna på det glada förflutna som
förtroendet rörande det bekymmersamma
närvarande och funderingarna på den
ovissa framtiden.
Om resan till Italien och intrycken
från de första månadernas vistelse
därstädes skrifver han i ett längre bref,
dateradt Roma den 22 dec. 1845, bland
annat följande:
»Ja, nu är Truls i Roma. Han for först
»öfver villande vågor och sedan klara
lands-»vägen. Han åkte på järnvägar och
diligen-»ser. Han såg målade taflor. Nu försöker
»han själf att måla. Det går åt helvete. —
»Han ser hvar dag genom fönstret oranger som
»bli gulare och gulare. Han ser ibland i
de-»cember en sommarblå himmel, som lockar
»till gång i solen, och då behöfver han ingen
»kappa. Han ser ibland på termometern och
»finner att det är barnsligt frysa vid några
gra-»der, men eldar ändå med ved af kastanjer.
»Ibland regnar det.» — — —
»En vän att meddela mig med är nu mitt
»stora behof. Om du visste huru förbannadt
»tråkigt det i själfva verket är att resa. Ett
»oundgängligt villkor för nöjet och nyttan af
»ett dylikt företag är, att man drager åstad
»ensam, som kanske är bäst, eller med en
rik-»tigt god och tillgifven medbröder, som äger
samma intressen, Jag har — oss emellan —
»smakat motsatsen, och när jag tänker tillbaka
»på denna långa tid af tvenne månaders
jäk-»tände färd och ödsligheten i ett umg’änge,
»där hvarje ord blir oförstådt, då — ville jag
»sannerligen ej göra om den för mycket. O,
»all den kväfvande ledsnad jag utstått!»
»Den erfarenhet skall man under resor göra,
»att åsikterna växla med dagen och de nya
»föremål, som den ständigt erbjuder. I
allmän-»het fann jag de ting, som mest utmålas af
»ryktet, mindre hålla hvad detta lofvat.
Däre-»mot skall man göra bekantskap med en värld
»för sig, hvars lof inga trumpeter utbasuna,
»men som lefver ett märkligt lif. Så
åtmin-»stone i konstväg, naturligtvis mitt
hufvudsak-»liga intresse. Dessa stora namn som klinga
»genom landena: Rafael, Correggio, Titian etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
