Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
LOTTEN DAHLGREN.
»helt annan art vara i verksamhet) som hardt
»nära sänkt mig i förtviflans afgrund.»
»Men — nu annorlunda. Om ock hånet
»skulle vilja krossa min örhinna, så tdl jag icke
»mera det slags grinet. Jag upprepar det
>med hög röst — jag vill icke uppträda som
»medtäflare i det realistiska skrået. Mitt
skap-»lynne är därtill för mycket af improvisatorns
art. Jag har således både dess fel och
för-»tjänster — och det kan ta mej fan inte
hjälpas om också Södermark toge själfva Cavaignac
»till hjälp! — — — — — — — — — — —
Hela min varelse med trasiga byxor och
stöflar etc. kan således icke mera andas i
»min forna sfer. — — — — — — — — —
Men med år 1849 börjar äfven för
Troili, fastän »han söker stoppa öronen
till så godt det sig göra låter för
politiken», situationen i Italien bli något för
kritisk. Det kostar visserligen på honom
att för alltid lämna Italien, men
»skilsmässan», säger han,
»sker dock med mindre blödande hjärta
»under närvarande förhållanden, ty de medtaga
»en god mån af det artistiska intresset, som
»annars är så intimt lieradt med namnet Rom
»och Italien.»
I början af maj 1849 är han på
hemvägen. Det sista brefvet Truls tillställer
vännen Fritz Sganarel är ifrån Florens
och är till mesta delen uppfylldt af
krigshändelserna för dagen, som absorbera
allt annat intresse. Sin affärd från Rom
beskrifver han sålunda:
»Ja, jag har smort mina stöflar! Det är
»redan fyra veckor sedan jag lämnade det
»olyckliga Roma. Jag måste med blödande
»hjärta fatta detta beslut — och hastigt
verk-»ställa detsamma. Ovissheten huru länge detta
krångel skulle vara, hvilket slutligen genom
»fransmännens första tillbakadrifvande fick
ut-»seende af att draga längre ut på tiden, än
»man i förstone trodde, gjorde vistandet i Roma
»ganska obehagligt och sorgligt. På en gång
»fattade några djärfva skandinaver det beslutet
»att ofördröjligen smörja sina stöflar. Jag
»måste följa exemplet. I anseende till att
lä-»genheterna för afresa timme efter timme
för-»svårades, priserna stego för hästar våldsamt,
»voro ögonblicken dyra. Inom några timmar
»var min kappsäck packad, men mina arbeten,
»ofulländade, måste jag lämna i sticket. Detta
»var det värsta. Jag får dem således efter mig
till Sverige.» — •— — — — —
Efter att i korta drag ha redogjort
för den politiska situationen, som han
beskrifver vara så invecklad, att »hin
håle må veta hvar man slutligen skall
vända sig», tackar han för den mottagna
växeln, som löser problemet rörande
reskassan, och säger »att nu är
ingenting som hindrar mig att åter smörja
mina stöflar och köra till Sverige», men
trots det krigsgny, som ljuder från alla
Rörande sina arbeten och sina
förhållanden vid denna tid af sin
Romvistelse skrifver han i samma bref:
»Jag finner mig naturligtvis mycket belåten
med att Södermark varit nöjd med mina senast
hemsända arbeten *—• dock känner jag mig
högeligen generad öfver hans öfverdrifna
ut-»tryck. De äro mer än skäligt på bekostnad
»af mina kamraters sträfvanden, och både de
och jag känna ganska väl den plats jag
inne-»har bland dem, och jag har en riktig afsky att
dra betydliga växlar på framtiden.
Södermark är en oantastad auktoritet i mitt
fäder-»nesland och hvad han gillar eller fördömer
blir en tid såsom vore det tryckt, som man
säger, men det kan icke räcka, och då komma
de onda dagarna till gengäld för hvad man
»för mycket uppburit.» — — — — — — —
»Jag har varit några dagar i Tivoli under
»sommaren, eljes kamperat i Rom. Vi ha haft
en duktigt varm sommar. Sedan
Skjöldebrand reste har jag flyttat min bostad till
Via di S. Isidoro i samma lokal, som
Södermark hade en tid här i Rom. Säg honom,
»att min värdinna S:ra Agatha och hennes
»hund Moretti befinna sig väl, ehuru gumman
»ser ut som om hon hvarje ögonblick skulle
stupa i grafven. Jag hyr egentligen af den
»danske målaren Küchler, som på ett år rest
»till Florens för att där utföra en beställning,
»men vill ha lokalen i behåll till dess han
åter-»kommer. Jag har nu målat åtskilliga skisser
»till mina beställningar och börjar nu
pendan-»ten till de båda gossarna som Skjöldebrand
»hemförde. Jag alternerar med porträtt af
be-»kanta, och om andra icke måtte ha för stora
»pretentioner, skall jag visst själf icke begära
»för mycket.» — —- — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
