Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uno Troili. En minnesteckning af Lotten Dahlgren. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNO TROILI.
I C
väsen. Någon större teknisk färdighet
besatt icke Troili — som ung hade han
väl varit för lat för att ägna något
vidare arbete åt skalor och öfningar —
men musikens genius hade med sitt
finger berört strängarna i hans själ. Däraf
detta på en gång fasta och luftiga i
hans föredrag, som gjorde hans
pianospel till någonting annat och förmer än
alla andras, och som ej kan liknas vid
någonting om ej vid de mjuka,
smältande färgtoner, som hans pensel förstod
att framanda på duken.
Den stora musikaliska begåfningen
gjorde sig äfven gällande vid
användandet af hans till omfånget tämligen
obetydliga sångstämma. Hur
utomordentligt visste han ej begagna sig af sina
små röstresurser! I synnerhet var detta
fallet vid tolkningen af Bellman, hvari
han, enligt allas utsago, nått ett verkligt
mästerskap. Detta berodde utan tvifvel,
utom af den personliga uppfattningen,
äfven däraf att han tillhörde en
generation, dä den genuina Bellmanssångens
traditioner ännu fortlefde inom Sveriges
glada sångarvärld, visserligen likt ett allt
mer förtonande eko, men ändock med
den friska ursprunglighet, som hämtat
sin förebild ur själfva urkällan.
Inom musikkretsar fann sig också
Troili bäst. Dessa hade den tiden i
hufvudstaden sin medelpunkt i Adolf
Lindblads genialiska personlighet, och inom
dennes så väl estetiskt som musikaliskt
fint bildade familj ägde vår konstnär sina
mest förstående och afhållna vänner.
Inom den egentliga konstnärsvärlden
torde däremot Troili ej känt sig riktigt
hemmastadd. Ehuru både som vän och
kamrat nära lierad med sin tids
förnämsta målare och utgörande den fjärde
i det berömda klöfverbladet: Höckert,
Boklund, Scholander, var nog
atelier-världen aldrig hans. Någon insats af
betydelse har han ej heller gjort i sin
J
uno troili. skämtteckning af j. höckert.
Tillhör fru Mathilda yolin.
egenskap af ledamot af Fria konsternas
akademi, där han 1866 utnämndes tiil
professor. Denna utmärkelse, liksom så.
många andra framgångar på
konstnärsbanan, gaf blott ny anledning till
grämelse och frätande själfkritik, som bragte
hans sjukliga lynne ur jämvikten.
Tider funnos dock, dä för dem som
blott sågo till ytan, melankolikern
tycktes alldeles undanskymd af den glade
sällskapsbrodern. Blifven en berömd man,
togs han, liksom i sina ynglingaår och
liksom då till ej ringa men för arbetet,
jämt i beslag af umgängesnöjena, både
de som idkas inom den s. k. societeten
och de hvilka förekomma bland
kamrater. Nu som i unga år visade han sig
lika ohågad att bryta ett lag, som han
var obenägen att ge sig in i det. I
förmåga att vid ett kamratsamkväm draga,
ut på småtimmarna säges han t. o. m.
bland Idunesare ha slagit rekord —
Troili var en af de vid detta illustra
sällskaps stiftelse först invalda ledamöterna
■—, hvilket nogsamt framgår af vännen
Scholanders vitsord om Troili, att han
först blir »stortreflig, när det börjar lida
mot soluppgången».
Jag har hört sägas att bland hans
konstnärskamrater rådt den föreställnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
