Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur Yttersta domen. En dalmålning utlagd på rim. Af E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR YTTERSTA DO/AEN.
EN DALMÅLNING UTLAGD FÅ RIM.
AF E. A. KARLFELDT.
Det lyste mig spela och göra mig glad,
milorum.
Jag rörde vid gigan, men tyckte hon kvad:
Jorum, Jorum.*
Jag gick mig i skogen bland lustiga snår,
milorum.
Så underligt gökarna ropa i år:
Jorum, Jorum.
En ko såg jag stå vid en sorlande brunn,
milorum.
Hon ramade hest med sin rinnande mun:
Jorum, Jorum.
Jag gick mig mot kväll öfver lärkornas hed,
milorum.
Jag gick så allen, medan kvidfågeln kved:
Jorum, Jorum.
Jag gladdes att möta en främmande man,
milorum.
Jag sade: Gud signe; då svarade han:
Jorum, Jorum.
Jag tänkte: Väl aldrig i år blir jag glad
milorum.
Då ville jag bedja, men tyckte jag bad:
Jorum, Jorum.
Nu började stormen i skog och i lund
sitt korum,
och kvällspsalmen skallade margalund:
Jorum, Jorum, Jorum.
Nu är de stora tecknens tid,
de svåra, de många.
Nu svartna knopparna i lid
och sprida rutten ånga.
Nu vissnar jordens gamla barm,
utsugen, saftlös, platt och arm.
Nu dryper blod från månens horn,
o under, o under!
Nu går man ut att skära korn
och finner tistellunder,
och hunger, örlig, pestilens
förhärja land från gräns till gräns.
Nu dansar grafölsfolket vals,
se trafven, hör trallen!
Nu heter hätskhet arm om hals
och kärlek dunk i skallen,
och Antikrist i biskopsskrud
går saklöst kring och hädar Gud.
Nu växer lejonskägg på lamm,
och vargungen smiler.
Ur dufägg krypa drakar fram,
ur grodrom krokodiler.
I rena jungfrurs moderlif
hörs barnagråt och tvillingkif.
Nu skiftar solen sin gestalt,
0 fasa, o fasa,
och ligger som en möglig palt
1 molnets tiggartrasa.
Nu är det skymning dagen om,
och natten växer småningom.
Nu komma mörkrets onda djur.
se ulfvar, hör ufvar!
Nu rasslar tidens nötta ur
med sina hjul och skrufvar;
dess lod stå nära världens golf,
dess visare stå nära tolf.
Då syns ett starkt och fjärran sken,
nej skåda, nej skåda!
Ur molnen sträcks ett mäktigt ben,
som drifvor skina båda:
och väldigt gapar lurens tratt
med guldmun öfver jordens natt.
Blås, Gabriel, i din basun,
trå rara, trå rara!
Blås hop all världens folk som dun
att stå till doms och svara,
tills rymden ligger öde kvar,
ett sprucket, skakadt bolstervar.
Jorum är ett namn på döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
