Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teaterkrönika. Af Hjalmar Söderberg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR SÖDERBERG.
52
den bar därmed förlorat i intresse hvad
den vunnit i liflig trafik. Och den vägen
skulle också Strindberg gå, bland all den
pöbel som där knuffas och trängs! Men
nej, jag vet mycket väl, att detta är ett
trångt och dumt sätt att betrakta saken.
Strindberg har nämligen icke gått den där
famösa vägen i sällskap med packet, han
har gått den alldeles för sig själf och på
sitt speciela manér. Det hviskas till och
med i djupaste hemlighet, att han inte liar
gått den alls! Det gläder mig att höra,
men hvad är då meningen? Hvarför går
i slutscenen dramats hjälte in i kyrkan med
Det hindrar icke, att jag har öppna
ögon och öron för de liksom i distraktion
kvarglömda glimtar af geni, som här och
där lysa fram genom dimmorna.
Framför allt är spökscenen i »asylen» med
vålnaderna kring bordet och med läsningen,
af den stora förbannelsen det starkaste i
det fantastiskt-ohyggliga jag någonsin sett
på en scen.
Från teaterns sida var allt gjordt, som
öfver hufvud taget kunde göras, för att få
stycket tillgängligt för publiken. Hr Palme
var visserligen mycket långt ifrån att vara
den typ man helst hade velat se som »den
DEKORATION TILL 2:A, 3:E OCH 4:E AKTERNA AF »EN LYCKORIDDARE».
TECKNING AF IIARALD MOLANDER.
sin älskade under orgelbrus och
psalmsång — är det bara i den första häftiga
glädjen öfver att ha fått ett
rekommenderadt bref? Det är en känsla som jag
förstår, men religiös är den ju egentligen
inte. Och hvarför skulle den lille abbén
i »Brott och brott» alltid få sista ördet,
hvarför kom hans gest uppåt teatervinden
alltid som svaret på frågorna? Jag skall
be att få höra till de invigda! Om det
möjligtvis man och man emellan cirkulerar
någon hemlig »nyckel» till Strindbergs
senaste stadium, vore jag tacksam att få
del af den — till dess går alltsammans
rundt i hufvudet på mig som på det
öfriga borgerskapet.
okände», men ut ifrån sina en gång gifna
förutsättningar gaf han sitt bästa, och
teatern har i hvart fall ingen annan kraft,
som kunde ha gifvit ett bättre. Mest
otillfredsställande var kanske masken. Ett
mörkare skägg, en mera deciderad
ansiktsfärg, vare sig blekare eller brunare, och
litet grått i håret skulle redan ha
förbättrat mycket. Fröken Bosse var alldeles
förtjusande som »Damen», kanske bara en
smula för ung. En del repliker, i
synnerhet i början, sades kanske med litet väl
stel högtidlighet — på andra ställen åter
föllo tonfallen så förunderligt riktigt, att
man häpnade och gladdes. Af denna
unga skådespelerska kan man vänta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
