Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En bankett i Qvirinalen på 1600-talet. Med anledning af en nyligen af k. biblioteket förvärfvad bild. Af C. Bildt. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
skrifvet i den ärevördig-a handbok, som
bar namnet Cæritnoniale Romanum’,
»aldrig får någon kvinna äta i påfvens
närvaro, äfven om det vore en kejsarinna,
drottning eller påfvens släkting».1
Redan i äldre tider hade likväl flere
undantag ägt rum, och under renässansens
festliga tid, i Borghia’s och Medici’s
dagar, var man ej så noga. Regeln
ägde dock alltjämt bestånd, och det
blef blott sällan en kvinnlig kjol kom i
närheten af det påfliga bordet. Klemens
VII hade under sitt besök i Marseille
(oktober 1535), där han vigde sin
brorsdotter Katarina af Medicis med prins
Henrik af Frankrike, suttit till bords med
Frans I och hans drottning. Och då
Klemens VIII i Ferrara (november 1598)
förmälde ärkehertiginnan Margareta af
Österrike med Filip III af Spanien (per
procurani), bjöd han efter vigseln den
unga drottningen och hennes moder till
middag. För att göra saken mindre
betänklig hade man gifvit gästerna ett
särskildt bord, skildt från påfvens med ett
afstånd af en fot och dessutom något
lägre.
Sedan skedde icke något brott mot
regeln ända tills Kristina kom till Rom
i december 1655. Alexander VII, som
önskade visa henne så stor ära som
möjligt, beslöt sig då att äfven inbjuda
henne till middag, men nu uppstod en
ny svårighet. Det var uteslutande
regerande suveräner förbehållet att i påfvens
närvaro begagna en fåtölj med armstöd
och högt ryggstöd, poltrona. Öfriga
kungligheter måste nöja sig med en stol
utan armstöd och med lägre ryggstöd,
sedia. Huru skulle man nu göra med
Kristina.- Hon var ju icke längre
regerande, men hon gjorde likväl anspråk
1 Nunquam aliqua mulier comedit in
præ-sentia papce, etiamsi esset imperatrix, regina,
vet pontificis consanguinea.
på att åtnjuta alla en regents företräden,
och påfven var naturligtvis angelägen
om att ej stöta sin hedersgäst. För att
lösa frågan gaf man Bernini i uppdrag
att konstruera en särskild möbel midt
emellan fåtölj och stol, med lagom högt
ryggstöd och korta afrundade armstöd.
Därmed borde alla parter bli nöjda. Jag
vill likväl hoppas, att denna detalj
undgick Kristina, ty hade hon
uppmärksammat den, hade hon troligen icke varit
riktigt belåten.
Festen ägde rum söndagen den 26
december i Vatikanen, i den stora aflånga
sal, där påfven brukade höra
predikningar under advent och fastan. I enà ändan
af salen uppställdes under en baldakin
två bord ungefär en half meter från
hvarandra. Påfvens bord stod till
vänster men hvilade på en låg estrad, så
att det blef något högre än drottningens.
Hans stora länstol af röd sammet stod
dessutom midt under baldakinen,
hvaremot drottningens nya Bernini-stol var
placerad så, att hon kom att sitta just
där baldakinen slutade, halft inom och
halft utom dess skydd. På sådant sätt
ansåg man sig uppfylla alla etikettens
fordringar.
Enligt tidens bruk gjordes
munskänkarnas tjänst vid drottningens bord af
hennes eget hoffolk. Dessa viktiga
funktioner voro tre: den första, la salvietta,
förrättades af Kristinas spanske
stallmästare don Antonio della Cueva, som vid
måltidens början och slut framräckte
tvättskål och handuk; den andra, la coppa,
af kammarherren markis Ippolito
Benti-voglio, hvilken det ålåg att slå i och
bjuda vinet, samt den tredje och
viktigaste, la credenza, af den sedermera
sorgligt ryktbare grefve Francesco Maria
Santinelli, hvilken hade att först smaka
på alla drycker, till säkerhet för att de
voro goda — och ej förgiftade. Här var
la credenza eller il saggio (profvet), såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
