Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Minnen af Ernst Ahlgren. Af Ola Hansson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
minns rätt — nere å Söder hos
friherrinnan Adlersparre; och Axel
Lundegård föreställde mig för min skånska
landsmaninna. Vi råkades sedan rätt
ofta — Lundegård och jag bebodde
tillsammans en lägenhet vid
Drottninggatan — och firade till sist jul samman
hos Ernst Ahlgren i hennes bostad uppe
i Sturegatan. Med »Aftonbladet» var
det förbi; öfver Emil Hillbergs
tidningsföretag »Stockholm» lyste heller ingen
lycklig stjärna; och planen att grunda
en ny tidskrift med Ivar Hæggström som
förläggare kom af sig vid ingången.
Strax på nyåret reste jag tillbaka ned
till Skåne för att hjälpa till i min
systers tidning »Nya Skåne» i Malmö.
Ett par timmar före min afresa från
Stockholm mottog jag ett bref från
Köpenhamn med en för mig främmande
handstil. Det visade sig vara från Stella
Kleve. Jag hade visst också recenserat
hennes förkättrade bok »Berta Funcke»
och sagt någonting om, att man icke
skulle kasta ut barnet med badvattnet
eller något dylikt. Vid ett besök i
den danska hufvudstaden gjorde jag
Stella Kleves bekantskap. Gemensamma
litterära synpunkter och intressen och
gemensamt litterärt öde förde oss
tillsammans; och efterhand församlade sig
samtliga skånska författare hemma i
födelseprovinsen. Lundegård kom ner
till Malmö och höll för ett publikum af
ett dussin personer med fribiljetter ett
par föredrag af välment men skäligen
grön beskaffenhet, hvilka emellertid
kommo det gamla beskedliga Lunds
Veckoblad att grufva sig och bli långrandigt
ovettigt, hvilket återigen — såsom Ernst
Ahlgren skref till mig — gjorde hela
familjen i prästtjället i Hörby
otröst-lig. Fru Benedictson hade äfvenledes
återvändt från Stockholm och slagit sig
ned i Hörby. På sommaren kom äfven
Karl af Geijerstam dit, som ju numera
hörde till Benedictsonska familjen; och
därvid bildade sig nere i mitt kära
Skåne så att säga två literära grupper,
en i Hörby med Ernst Ahlgren som
medelpunkt och en å Vetteryd med
Stella Kleve som medelpunkt, — hvilka
voro blott ett par mil skilda åt i
rummet, men som dock till andan voro
precis lika långt aflägsnade från
hvarandra som Stockholm och Köpenhamn.
Det visade sig också ogörligt, trots den
bästa ömsesidiga välvilja och flitiga
aftal, att bringa det så långt som till ett
möte vid en gemensam utfärd till en
tredje punkt vid den vackra Ringsjön
före Karl af Geijerstams återresa till
Stockholm, och äfven senare
framkallade beröringen mellan de båda
lägren aldrig någon högre värmegrad än
det kyliga plikt- och
aktningsförhållandet. Och snart skulle beröringen dem
emellan till och med _ resultera i
ordentliga elektriska urladdningar.
Ernst Ahlgren skref allaredan på
»Fru Marianne» och jag själf pä
»Sensitiva amorosa».
Vid denna tidpunkt hemsöktes fru
Benedictson igen af sitt gamla och svåra
lidande. »Fransk litteratur», skref hon
till mig i början af september 1886,
»behöfde jag nog få i mig, men det duger
inte nu, ty min knäskada har brutit upp,
och jag plågas sä jag kallsvettas. Det
är ej möjligt att hålla hufvudet uppe så
länge att jag själf kan läsa.....Och
jag som hoppades få fru Marianne
färdig först! Jag skall bita tänderna ihop
och bränna riktigt obarmhärtigt, så
kanske det kan gå öfver snart.»
Redan efter några dagar inträdde
emellertid en förbättring i hennes
tillstånd. »Jag hoppas snart vara så bra,
att jag kan arbeta igen», heter det i ett
bref af den 12 september. »Det är
redan bättre och jag har varit ute och
gått i dag. Fast för det mesta ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
