Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Minnen af Ernst Ahlgren. Af Ola Hansson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN AF ERNST AHLGREX.
93
det är ytterst oklokt att innan man
afgjordt slagit igenom isolera sig så
fullständigt. Vi kunna icke lefva på
Politikens gunst och nåd. Vi behöfva den
svenska pressen och den svenska
allmänheten bakom oss. När vi ha ett
eget organ, där vi åtminstone i en punkt
kunna ena oss med hvarandra, då är
det tid att slå larmtrumman. »Framåt»
är ännu mycket för svag att kunna stå
för en schock från bela högerpressen.
En sådan liten tidskrift har ej krafter
nog. Det måste vara en daglig tidning,
hvilken utan minsta dröjsmål kan
besvara hvarje slag.
Jag säger icke detta för att »tala för
min sjuka mor», ty jag har så litet
utpräglad partifärg, att jag mycket väl
kan säga, hvad jag har att säga, i en
högertidning, — när det icke finns någon
annan.
Jag tror att vi — författare — ha
mycket mer nytta af att barka ihop så
här inom våra egna fyra väggar, än att
låta allmänheten få frispektakel af våra
små meningsskiljaktigheter. Det var
därför jag skref till dig. Annars hade
jag nog fått in en uppsats i »Framåt»,
om jag precis hade satt den sidan till.
Att »Dagny» med öppna armar och ett
godt honorar skulle taga emot en sådan
är naturligt. Du inser således att det
icke var af instängd stridslust jag skref,
utan därför att jag anser att båda
parterna kunna ha nytta af en liten
atelier-fejd.
Jag är ännu lika förbittrad på
artikeln som jag var, men min förbittring
sträcker sig naturligtvis icke till fröken
Kruse.
Skrif nu lika hänsynslöst som jag!»
Ofvanpå all denna åska från Hörby
torde äfven jag ha blixtrat värre å
Vetteryds vägnar, att döma af en ny
skrifvelse från Ernst Ahlgren, — af
följande dag redan, den 17 september.
»HÖRBY OCH VETTERYD» SOMMAREN 1886.
T. v. Ola Hanssen; sittande midt i gruppen
Mathilda Kruse oe/i Victoria Benedictson.
»Ja, nog kunde jag veta att du skulle
känna dig smärtsamt öfverraskad af att
jag så oförbehållsamt sjöng ut. Men
ditt kort innehöll den rakt på sak gående
frågan: »hvad tyckte du om Stella Kleves
uppsats i Framåt?» Och att ställa sådana
direkta frågor till mig har mycket ofta
till följd att jag besvarar dem alldeles
utan omsvep. Det måste verka så
mycket obehagligare, som jag i allmänhet
är mycket rädd att yttra min mening —
icke rädd för annat, än att jag fruktar
den slags själens flackhet, som kommer
af att man låter sina meningar trampas
af allas fötter. Det är därför min
hänsynslöshet bryter så bjärt af mot min
skenbara undfallenhet; det är också
därför den lätt sårar. Detta är ledsamt,
men svårt att hjälpa.
Du får icke hålla dig till annan »ton»
i mitt bref än de direkta uttalandena,
ty de uttryck jag begagnat äro snarare
för starka än på något sätt mildrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
