Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms opera och konsertsalar. Af Magnus Josephson. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN STOCKHOLMS OPERA OCH KONSERTSALÅR. IO3
lät oss emellertid liksom denna göra
bekantskap med ett rikt tonsättargemyt,
förenadt med så mycken plastisk, klar
gestaltningsförmåga, att det kunde med
verklig kraft tala ur sitt eget innersta i den
svårhandterliga symfoniska formen.
Sibelius’ symfoni gjorde detta
befriande intryck, som är äkta konsts
kännetecken. Vi fingo icke höra så och så
många takter allegro, andante, scherzo och
final, utan vi hörde en människostämma,
vi förnummo en själ, med hvilken vi kunde
känna, snyfta, lida, gråta, småle — det
starka, kraftiga skrattet är icke längre i
tidens smak, eller kanske ha vi mist
förmågan att skratta utan bitterhet.
Kanske skall man säga mig, att denna
Sibelius’ symfoni innehöll så och så mycket
Tschaikowsky. Helt visst, äfven Sibelius’
symfoni har sitt afslutande adagio (quasi una
fantasia), den icke minst själfulla satsen.
Att där fanns åtskilligt Beethoven. Bravo,
hr Sibelius, Ni väljer era bekantskaper.
För resten, hvarför skulle ej en ung,
genialisk komponist, som vill skrifva ett
scherzo, erinra sig, att just den nionde
symfoniens mästare är den, som i detta
fall bör rådfrågas. Att där fanns något af
Chopin. Säkert. Men där fanns också
något annat, där var en ny stämma, någon
vekhet och något stål i dessa långa, burna
melodier, sjungande som de enkla visorna
från »de tusen sjöars land», och jag antog
på goda skäl, att jag gjort en ny
bekantskap, nämligen med Sibelius, honom och
ingen annan.
Kanske var det tonarten som gjorde
att jag något tänkte på Griegs piano-sonat,
men det var nog äfven känslan af frihet
från klassiskt formtvång. Så som här
Sibelius uttalar sig icke en af de många
ntan en af de få. Man hade känslan af
att så kunde möjligen Söderman eller Grieg
men i alla fall blott en individualitet ha
skrifvit en symfoni, aldrig en af de tusen
epigoner. Liksom det i Alfvéns symfoni
ligger så mycket af svensk folkton och
natur, af drömmande midsommarnatt och
hvinande höststorm, af skärgårdsromantik,
som en underström, så låg det här ett
vemodigt finskt drag hos Sibelius.
I hans tondikt »Finlandia» visade det
finska lejonet tänderna, och det kan man
i dessa tider icke finna annat än mycket
förlåtligt. Sibelius’ orkesterlegender ur
Fot. Daniel Nyblin.
JEAN SIBELIUS.
Kalevala hjälpte till att fullända hans
konstnärsporträtt. Redan i symfonien kunde
vi beundra klarheten i hans genomföringar,
hans känsliga orkesterspråk. Här i dessa
mer skildrande stycken visar han sig
emellertid som mer enbart konstnär, och man
kan beundra hans mästerliga
orkesterteknik såväl i det egendomligt sköna, halft
Parsifal-artade »Tuotelas (d. ä. dödsrikets)
svan», som den gnistrande, halft diaboliska
glansen, den eggande rytmen i
»Lemmin-käinen rider hem». Romantiker som
Chopin och Berlioz ha tydligen gjort intryck
på Sibelius, som har en våldsam, sjudande
fantasi. Den finska vekheten bor på hans
tunga, och af folkvisornas harmonier drar
han modigt ut konsekvenserna. Den
moderna orkestern afvinner han en fullt
in-dividuel kolorit, sin form har han tuktat
genom studier af Bach och Beethoven. Ger
detta ett porträtt?
Se här ett annat. Tre droppar
zigenarblod, hatten på sned och champagne
i glaset. Är det tydligare?
Hur som helst har Finland nu fått en
verklig diktare i toner.
En sådan är väl näppeligen Kajanus,
hvars finska rhapsodier, välklingande och
underhållande, emellertid väckte åtskilligt,
intresse. Som dirigent påminte han något
om Ludvig Norman. Samma något
stillsamma, tyskt efterklangromantiska
utseende och något opraktiskt i det yttre
uppträdandet, men så fort de fått taktpinnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
