- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
113

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Daniel Fallström. Af Bo Bergman. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

daniel fallström.

113

Bertrand de Chamberty, I chevaleriets
dagar, Mortia med sin ståtliga ingress —;
men det mesta är andra rang. De
historiska kostymsakerna (I gult och blått) ha
ingenting att säga oss; det är det gamla
trumslageriet, som på sin höjd kan få en
gymnasist att blekna af missundsam
beundran. Så finns det en hel klunga
jul- och nyårsvers, tillagade efter kända
recept, och hyllningssånger åt prinsessor,
skalder och sjökaptener.

Dikterna omfatta en tidrymd af sjutton
år (1882 —1899). Det är ju ingen liten
del af ett människolif, och när den, som
här är fallet, representerar de lifskraftigaste
åren, borde den ha åtskilligt att berätta
oss om ett andligt utvecklingsskede. Ett
tankelif står icke stilla under sjutton år.
Man borde kunna följa skalden frän år
till år, från dikt till dikt och se hur hans
personlighet omformas, fördjupas eller blir
grundare, söker sig nya uttrycksmedel,
blottar nya aflagringar, allt efter som tiden
gräfver och gräfver. Hur kommer det sig
då, att en dikt af Daniel Fallström med
årssiffran 1899 precis lika bra kunde vara
skrifven 1882? Jag lämnar svaret åt den
skarpsinnige läsaren. Den fullfjädrade poet,
som Fallström nu en gång är, var han
från begynnelsen, och lifvets växling af sol
och skugga ser han på samma sätt vid
fyrtio som vid tjugo år. Han har något
af de glada konstnärerna, som
Heidenstam skildrat:

Män sora oftast utan snillets själ

fatt snillet samladt ensamt i sitt öga.

Som Bellman kan Fallström säga om sig
själf: »Jag är en herre af mycken liten
djupsinnighet och frågar ej efter om solen går upp
eller jorden axlar sig. Hvad jag kan bedyra
är att jag vill ingen varelse i naturen ondt,
älskar oändligen en ädel man och med
oupphörlig låga fruntimmer» etc. etc.
Sorglös som barnet leker hans dikt med
sol-glimret, och faller det genom höstliga
kronor, blir det -strax till en vacker strof om
alltings förgänglighet. Men han grubblar
icke. Han är ingen frågare, ingen
rann-sakare. Det finns ingen bitterhet på
botten af hans temperament. Med detta är
icke sagdt, att hans diktning alltid går i
dur. Han har haft dagar, när lifvet synts
honom som en enda askhög af allt högt
och heligt, och Hamlets gamla fråga om
Ord och bild, io:e årg.

vara eller icke vara ringt för hans öron
som en begrafningsklocka. Vänner ha
svikit, kvinnor flugit sin kos. »Flyg,
svarta svan», har han ropat, »dig följer
samvetskvalens här ...» Men äfven de
lyckliga minnena äro ändå bara minnen. Det
är tomt och kallt i hans våning; hon är
borta. Där står hennes blombord med
alla rosorna vissnade och . . .

— — Där hennes eget rum —
än sängen står höljd af de hvitaste spetsar,
och in i min hjärna det flydda sig etsar,
där jag stannar i dörren, förintad och stum.

Emellertid har han hämtat sig från
förintelsen, och hans kärleksförklaring till
Döden anno 1897 (»Tag mig, o Död, i
dina starka armar, så ljuf var ännu ingen
kvinnas famn») har tillsvidare länmats
utan afseende, glädjande nog för hans
många vänner och beundrarinnor.

Solen har sina fläckar, och äfven
Daniel Fallströms diktning kan förmörkas.

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free