Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fransk bildhuggarkonst i Ny Carlsbergs glyptotek. Af Sophus Michaëlis. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK BILD HUGG ARKONST I NY CARLSBERGS GLYPTOTEK.
135
DANSEN. STATY AF EUGENE DELAPLANCHE.
huggare som Boisseau, representerad af
den täcka gruppen »Skymningen» (1880);
S:t Marceaux (f. 1845), af hvilken
glyptoteket äger den friska terracottabysten
»Souvenir» i ett unikt exemplar; den
förtidigt bortgångne Idrac (1849 — 1884),
som under Falguière tillägnade sig den
lefvande och naturtrogna uppfattningen
af den nakna kvinnokroppens behagfulla
mjukhet och hvars staty (1881) af
»Sa-lammbo» (hjältinnan i Flauberts roman,
Hamilkars dotter, den heliga ormens
tempelvakterska) hör till glyptotekets
skönaste och behagfullaste framställningar
af naken kvinnomodell; vidare
Mar-queste (f. 1850), hvars kraftiga men litet
tunga och i anslaget deklamatoriska
»Nyskapade Eva» (1889) glyptoteket äger i
marmor, slutligen Puech, hvars koketta
och banala allegori öfver »Seinen» (1894)
i form af en parisiskas vällustigt buktade
kropp icke egentligen synes lyfta arfvet
efter de många nyfranska mästarna.
Högst bland denna yngre
konstnärskull stå dock Barrias (f. 1841) och Mercié
(f. 1849), som glyptoteket har hållit
värdiga att representeras så väl som
möjligt.
Barrias’ tidigaste arbeten äro afgjordt
hans bästa. Glyptoteket har
marmor-exemplar både af »Spartacus’ ed» (1871,
Tuilerieträdgården) och af »Den första
likfärden» (1878, Hotel de ville i Paris).
»Spartacus’ ed» är ett af den nyare
skulpturens mest gripande verk. Den vid en
tvegrenad trädstam fastbundne och
fast-naglade slafven, som i krampaktig
dödsstelhet utandas sin sista suck öfver sin
halfvuxne son, hvilken reser sig i hans
famn som själfva den unga hämdens
döfva hot, är karakteriserad med
mästerlig realism. Gruppen, som kom i rätta
stunden efter Frankrikes nesliga
nederlag, verkade som en symbol af själfva
Frankrikes tysta, mörka ed om hämd.
»Den första likfärden» är i sitt allmän-
giltiga ämne af icke mindre gripande
tragik. Det är en marche funèbre, där
hvar särskild plastisk stämma för sitt
sanna och ursprungliga naturspråk:
döden i Abels slappa kropp, Adams döfva,
stolta sorg, Evas milda modersömhet.
Intet af konstnärens många senare verk
kan i storhet och känsla mäta sig med
dessa bägge. Glyptoteket har i marmor
den lilla älskvärda statyn af Mozart som
barn i färd med att stämma sin violin;
vidare i gips »Elektriciteten», ett af dessa
flotta dekorationsstycken, som
uppfinningarnas århundrade alstrar: ett par
utmärkt lefvande nakna modeller, hemskt
upptornade på en monstruös ställning
af Voltastaplar, elektriska batterier,
jordklot, moln och åskviggar; en förträfflig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
