Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kin-Choy. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
MARIA JOUVIN.
blick därefter smyger Titti-Li andlös öfver
verandans bastmatta, hvilken hennes bara
fötter knappast vidröra. Tyst glider hon
utför trappan, går långsamt och afmätt
öfver gårdsplatsen, där sanden ännu
kännes brännande varm efter dagens heta
sol, och försvinner obemärkt i
dadellunden, där hon dröjer en sekund för att
sätta sandalerna på sina nakna fötter —
ögonblicket efter är hon som en
skimrande orm i den guldbroderade
sidenrocken försvunnen i den mer än
meterhöga hirs-åkern.
Yven-Ho har förr målat papperslyktor
i Yung-Ping, men sedan han fått ett litet
arf, har han skaffat sig ett värdshus
uppåt floden, och för att göra heder åt
sitt gamla yrke och på intet vis låta det
falla i glömska öfversvämmar han sitt
hus med papperslyktor af alla storlekar
och alla kulörer, hvilka, då de efter
mörkrets inbrott tändas, utgöra en mycket
tilltalande och tilldragande anblick.
Värdshuset, omgifvet af
bamburörs-planteringar, låg alldeles invid vägen och
blott ett stenkast från floden. Utefter
huset sträckte sig bamburörsverandan,
festligt målad i skarlakansrödt och med
husgudarna på båda sidor om ingången,
ty Yven-Ho har ej ännu, trots Titti-Li’s
ifriga omvändelseförsök, kunnat förmå sig
att öfverge Joss.
Inne i värdshussalen befunno sig denna
afton ett tiotal kineser vid sin
aftonmåltid af torkade ankägg, grönsaker och te.
På verandan sutto några som rökte och
förfriskade sig med frukt och
sockerrörskonfekt.
Yven-Ho själf, som nyss kommit in,
hade stannat i dörren, transparent belyst
af de i salen redan tända mångfärgade
lyktorna och af aftonens reflexskimmer
från ytterväggarnas skarlakan. Han var
lång och välväxt, och hans förnämsta
prydnad, den väl flätade hårpiskan, af
en oerhörd längd och af glänsande svärta.
Hela framhufvudet var alldeles slätrakadt
öfver hjässan, och när han vände på
hufvudet, såg man hårbottnens blåaktiga
skiftningar. Mannen tycktes ha lätt för
att skratta, den korta öfverläppen
blottade oupphörligt i ett strålande leende
de bländande hvita tänderna.
Han såg sig omkring pä verandan
och log mot en liten tjock man, med
citronfärgad hy och gråsprängd hårpiska,
som med sina tandlösa gommar
knastrande söndermalde några torra räkor.
— God afton, Yuh-Yan-Low.
— God afton, Yven-Ho, kommer frän
marknaden, eh, säger den lille kinesen
och nedsköljer de torra räkorna med
jäst risvin.
—■ Ja visst, Yuh-Yan-Low. Yven-Ho
nickar gladt och sticker handen innanför
sin gröna kaftan och drar fram ett
blänkande kvinnosmycke, men sticker det
lika hastigt tillbaka igen.
— Nä, låt se, säger Yuh-Yan-Low,
men Yven-Ho ler blott, skakar på
hufvudet och vänder sig med några order
till uppassaren, ty han ser att på vägen
nalkas tvenne bärstolar med blå
mandarinknappar, burna af springande kulis.
Längre bort på vägen nalkas äfven en
ensam man med osäker gång. Yven-Ho,
hvars ögon undersökande varit fästade
på den ur öster uppstigande
molnväggen, spritter till, då blicken faller på den
ensamme mannen, och leendet kring hans
läppar bleknar bort för ett ögonblick.
Han drar sig hastigt in i värdshussalen,
han har i mannen med den slingrande
gången igenkänt farbrodern, och han
vill i kväll mindre än någonsin träffa
honom. Kin-Choy säger visserligen aldrig
något, men vissheten om att han blott
alltför väl vet allt kommer brorsonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
