Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kin-Choy. Af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIN-CHOY.
145
räddat honom från att sitta i stocken, då
han stulit en korg bananer från Kin-Choy,
skall nog nu i sin ordning hjälpa henne.
Hon störtar fram till den lilla hyddan,
och hennes skälfvande fingrar klappa på
rutan, men Thu-Yu, som hört att någon
närmat sig öfver gården, har redan
öppnat dörren. När han ser sin unga
matmor, korsar han hastigt armarna öfver
bröstet och böjer djupt sitt gamla
hufvud; han undrar kanske, hvarför hon
kommit till honom vid denna tid och i
detta tillstånd, i nedsmutsade,
genom-dränkta kläder och det upplösta, svarta
håret oredigt hängande kring det
färglösa anletet och med pärlorna frän det
sönderslitna korallnätet skimrande fram
som tunga bloddroppar — men han säger
ingenting, frågar intet.
Titti-Li har kastat sig ned på hans
madrass, och med feberglödande ögon
borrar hon de darrande fingrarna in i sitt hår.
—- O ve — Thu-Yu — o ve,
någonting förfärligt har händt — Kin-Choy
har blifvit mördad — eller dödat sig
själf — jag vet inte — där borta hos
Yven-Ho —, för några timmar sedan, och
jag har varit där, har kanske blifvit sedd
— du måste rädda mig, Thu-Yu — föra
mig härifrån redan i natt — nu — O ve!
Thu-Yu satte hornlyktan, som han
hållit i handen, darrande ifrån sig; utan
ett ord öppnade han en i ett mörkt hörn
stående kista och plockade därur fram
några manskläder, hvilka Titti-Li inom
några minuter hade ifört sig. Inom ännu
några minuter hade äfven det nattsvarta
håret fallit för Thu-Yu’s rakknif och blott
så mycket som behöfdes för den
tradi-tionela hårpiskan kvarlämnats. Och en
halftimme efter det Titti-Li inträdt i
Thu-Yu^ lerhydda lämnade Thu-Yu den i
sällskap med en ung kines, hvars
hårpiska i längd och glans täflade med
själfve Yven-Ho’s.
—–-
■Ord och Bild, io:e årg.
De båda männen gingo mellan
bom-ullsbuskhäckarna hastigt mot flodstranden,
där Kin-Choy’s egen dschonk låg
segelfärdig för att nästa morgon föra en
laddning majs nedför floden. Sedan Thu-Yu
ändtligen fått lif i de sofvande kulis, som
under hans befäl skulle föra majslasten
till Yung-Ping, hissades segel, och det
lilla fartyget försvann i regndimman.
Thu-Yu hade hoppats uppnå staden
redan nästa natt, men på morgonsidan
högg dschonken i dimman fast i en
sandbank, där den — hårdt lastad som
den var — blef stående intill nästa
eftermiddag, då en engelsk ångare hjälpte
den flott. Och först på tredje dagens
morgon skådade de Yung-Pings murar.
Och här vill Titti-Li bestämdt i land,
hon säger att Yven-Ho måste vara där
och väntar på dem för att få komma
ombord. Men för första gången i sitt
lif höjer den gamle Thu-Yu sin röst mot
sin matmor och tvingar den gråtande
Titti-Li ned i dschonkens understa
kajuta, som ligger djupt under vattenlinjen.
Thu-Yu vet hvad han vet: i Yung-Ping
är nu lika farligt för Titti-Li som på
Kin-Choy^ landtgård. Thu-Yu har i den
tidiga morgongryningen sett — speglande sig
i vattnet mellan de ljusröda vattenliljorna
— ett hufvud, uppträdt på ett spjut på
muren, de hvita tänderna hade lyst mot
honom under ett stelnadt leende, och den
svarta hårpiskan, som förr så mycket
utmärkt sig genom sin säregna glans, hade
varit nedtyngd af något, som gjort den tung
och okänslig för morgonvindens lätta lek.
I Yung-Ping är nu lika farligt för
Titti-Li som på Kin-Choys landtgård.–
Och Thu-Yu vänder dschonkens stäf
mot flodens mynning. Han seglar
Titti-Li gärna ända till Singapore, bara
dschonken håller sjön. — —
—––-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
