Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om asketismen inom den helleniska världsåskådningen. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ASKETISMEN INOM DEN HELLENISKA VÄRLDSÅSKÅDNINGEN.
161
är sämre att fela af begär än af vrede».
Denne filosof ogillar högeligen all häftig
kärlek, hvilken han förklarar vara blott
ett oförnuftigt begär — likasom också
Platon förklarar kärleken vara en
sjukdom. Sina asketiska tendenser visar ock
Theophrastus genom att ogilla köttätandet
•— af samma skäl som pytagoréerna.
Stoicismen var ursprungligen
mon-istisk, ej dualistisk, i det den ansåg, att
i den första gudomliga enheten, »urelden»,
lågo inneslutna både kraft och stoff, både
gudom och materia. På det hela var
väl ock denna lära den mest rent
idealistiska af antikens filosofiska system,
och dess satser erinra ofta på ett
slående sätt om kristendomens. Sålunda
läran om försynens alltid och allestädes
verksamma ledning, hvarigenom äfven
det onda på sistone länkas till godt
(hvarför också ofullkomligheten är
nödvändig för det helas fullkomlighet).
Många af de senare — särskildt de
romerske — stoikernas satser, såsom
Epi-ktetos’: »Alla äro bröder, ty alla hafva
Gud till fader», samme tänkares:
»Världen är så fullkomlig, att hela vårt lif
borde vara en oaflåtlig lofsång till
gudomen», samt Senecas: »Gud älskar
oss som en fader och vill af oss
blifva älskad», kunde varit sagda a£
kristne tänkare. — Men huru monistisk
läran till själfva sitt ursprung ter sig,
visar det sig dock redan från början,
huru man i de två element, som
framgingo ur »urelden», tänker sig anden
identisk med det goda, materien med det
onda. Detta framhålles särskildt af
pla-tonikern Plutarkos, som just polemiserar
mot denna stoikernas åsikt, menande att
materien i sig själf är egenskapslös och
att disharmonien kommer från »den onda
världssjälen». — Själen, lärde stoikerna,
är i kroppen en främling, trängtar att
lämna den och vända åter till sitt
ursprung. Seneca säger: »Det gudomliga
Ord och bild, io:e årg.
hos människan är förnuftet, dess
motsats är driften; att bekämpa den senare
är männniskans mål.» Epiktetos lärde:
»Den vise bör af hålla sig från
äktenskap, emedan detta drager honom ifrån
högre mål». Att inom sig förkväfva
alla lidelser, alla starkare känslor var
stoikernas sträfvan. Och med denna
upphöjda jämna ro såsom det oaflåtligt
eftersträfvade målet var det naturligt, att
kroppen allt mer och mer skulle blifva
betraktad som orostiftaren-fienden.
Marcus Aurelius har sammanfattat Stoas lära
i dessa ord: »Visheten är att hålla
dä-monen i vårt inre ren och frigjord från
lust och smärta, oberörd af andras
görande och låtande; att anse allt hvad
vi möta såsom en gudomlig skickelse
och med gladt mod bida vårt slut».
Kynismen, som dref Zenons lära till
sin spets, ville icke blott utrota hvarje
lidelse ur människans bröst utan öfver
hufvud — såsom störande för den vises
sanna lugn —- hvarje önskan, hvarje
begär. Om åtskilliga af dess anhängare
(ehuru visserligen icke om alla: det
underliga paret Phanes och Hippodameia,
som strök landet kring och var kändt
i hela Hellas, är särskildt omtaladt)
berättas det, att de förde ett fullkomligt
munklif. Kejsar Julianus, som var
synnerligt angelägen att framhålla, det
kristendomen icke kommit med något nytt,
anmärker, att de kristna eremiterna och
kringvandrande munkarna helt och
hållet hade sina förebilder i de kyniska
filosoferna*.
Det är i själfva verket knappast nå-
* Anmärkningsvärdt är ock att relativt
många af dessa tyckas ha omfattat
kristendomen. Augustinus lämnade, såsom biskop i
Hippo, särskild föreskrift om, att de kyniska
filosofer, som öfvergått till kristendomen, skulle
tillåtas fortfarande bära den korta
»filosofmanteln)., — hvilken af några kristna förmenats
alltför mycket påminna om hedendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
