Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- A. T. Gellerstedt. Några konturer af Bo Bergman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. T. GELLERSTEDT.
Några konturer af BO BERGMAN.
Med 2 bilder.
Det har gått nära trettio år sedan det
första lilla dikthäftet af A. T.
Gellerstedt såg dagen — det var 1871. Tio år
senare följde en ny samling, och efter
ytterligare ett decennium kom Eftersommar.
Den vackra och om en sällsynt lifsvarm
fantasi vittnande »versboken» Gamla visor,
som den snart sextiofemårige diktaren
utgaf till sistlidne jul, är alltså den fjärde i
ordningen; och därmed är listan på hans
lyriska produkter tills vidare komplett. Att
han gjort insatser på helt andra områden
— som arkitekt, akvarellist m. m. — är
en känd sak.
 |
| A. T. GELLERSTEDT 1872. |
Man tycker sig för öfrigt se bägge dessa
sidor af hans konstnärliga begåfning sticka
fram äfven hos poeten. Hans vers kan
vara tvärhuggen, afmätt som med passare,
och strof fogad till strof som sten till
sten. Och den kan ha något af
junimorgonens daggfriska charme, så att man
säger till sig själf: det här blef en dikt,
bara därför att färglådan icke kom med
på promenaden i skog och mark. Motivet
ligger nästan bättre för penseln än för
pennan. Men hur som helst, dikt eller tafla,
är det alltid samma vakna öga som sett
och samma säkra, känsliga hand som
återgifvit dessa små bilder, där naturentusiasten
fått fram sin glädje öfver skönheten i ett
landskap, en blomma eller en fågelidyll.
Ingen af våra poeter är friluftsmänniska
i den grad som Gellerstedt. Han är god
vän och förtrogen med allt det spirande,
krypande, fladdrande lifvet i skogen, och
rosorna på hans kära Sommartorp
tyrannisera honom värre än de värsta koketter.
Aldrig har han en lugn stund. Än är det
ösregn och han måste springa efter
paraplyer för »nådens sidenhatt», än skiner
solen och de ömtåliga skönheterna fördärfva
sin hy, om icke parasollerna komma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0199.html
