Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Något om kritik och kritiker. (Skalder och tänkare, litterära essayer af Hellen Lindgren.) Af Nils Erdmann. Med 1 bild - En polemik - 1. Öppet bref till herr Hjalmar Söderberg. Af Ninguno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM KRITIK OCH KRITIKER.
83
är obanad men som kanske förtjänar att
trampas.
Jag kan icke här gå in på alla de
»Skalder och tänkare» Lindgren tagit med i
sin bok. Där finnas sådana från alla land
och ur skilda läger — svenskar som
Snoilsky, Strindberg, Fredrika Bremer,
engelsmän som Carlyle, Browning och Kipling,
fransmän som Moliére, Honoré de Balzac,
bröderna Goncourt och Alphonse Daudet -—
och den store ensamme, Ibsen, den i öfrigt
minst tilltalande af alla de porträtterade
föremålen, ty Ibsen-studien har, trots allt,
något gjordt och ansträngdt öfver sig.
Det är stora namn och svåra ämnen. Det
förhåller sig med dessa som med årstiderna.
Alla poeter sjunga sin höst-, sin vår-,
sin vintervisa — men ack, huru många
sjunga den så, att man läser den utan att
känna igen redan nötta rim och tankar!
Recensenter och kritiker gapa med samma
förkärlek öfver de stora namnen i vitter-
heten, och det går dem på samma sätt
som skalderna — de spinna på samma ull
i oändlighet. Därför kan man säga, att
Hellen Lindgren är originel; han gör som
Flaubert en gång bad sina elever — ser
så länge på det han vill skildra, att detta
framvisar ett nytt drag, en ny sida i sitt
väsen. Och därigenom skapar han, trots
konkurrensen, både nya och intressanta
porträtt.
Vi äga här i landet ännu en utmärkt
essayförfattare, jag menar Oscar Levertin.
Han bländar genom stilens glans, genom
sin bildrikedom och färgprakt, genom sin
allsidiga humanitet och skaldeintuition,
genom en sällsynt förmåga att prässa in en
lärd forskares stoff i en från akademiskt
pedanteri fri, smidig och elegant form.
Lindgren har, som det anstår en kritiker,
äfven sin del i allt detta. Men han har
det med den väsentliga skillnaden, att han
är mer tänkare än skald.
EN POLEMIK,
i. ÖPPET BREF TILL HERR HJALMAR SÖDERBERG.3
Min herre!
DET var med en förunderlig rörelse och
häpnad jag läste eder senaste artikel
i »Ord och bild». Jag har i många år,
min herre, med beundran sett upp till er
öfverlägsenhet, och det har förefallit mig
som om ni från er höga ståndpunkt med
en viss mild nedlåtenhet såge ned på hela
mänskligheten — för att nu inte tala om
Gud Fader! Och nu — hvad ser jag?
Här bekänner ni i nyssberörda artikel att
det finns ?iågot som ni icke förstår!
Hvilken storslagenhet i en sådan
bekännelse! Hvilken vacker och manlig
uppriktighet! —
I min varma rörelse häröfver skyndar
jag att fatta pennan för att söka, så godt
jag förmår, gifva er ett svar på den för-
tviflade vädjan ni i nämnda artikel riktar
till edra medmänniskor.
Ni spörjer: Hvad är meningen med
»Till Damaskus»? -»Om det möjligen man
och man emellan cirkulerar någon hemlig
nyckel till Strindbergs senaste stadium, vore
jag tacksam att få del af den — till dess
går det rundt i hufvudet på mig!»
Min herre, — förlåt att jag säger det
— men ligger ej felet däri att ni visat prof
på en viss närsynthet genom att icke förmå
skilja på »den stora landsväg som leder
till allt denna världens goda», och en liten
smal stig, där ingen kan gå annat än allena,
en liten stig som väl till en början kan
tyckas gå åt samma håll som stora
landsvägen men som mycket snart divergerar
betydligt från denna?
1 Redaktionen har i korrektur tillställt herr Söderberg ofvanstående insända »öppna bref»,
hvarigenom han kommit i tillfälle att redan i detta häfte bemöta detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
