Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af F. S. Stade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
189
mänskliga vetenskapen därom kan yttra
sig». På samma gång författaren betonar,
att idkaren af den vetenskapliga
bibelkritiken, för att kunna med verklig framgång
tjäna sin sak, måste intaga en inre
tros-ställning till gudsordet i bibeln, förnekar
han icke, att kritiken ofta öfvats utan
denna personliga förutsättning och
därigenom gjort sig saker till en profan och
pietetslös, för den som älskar sin bibel
stötande behandling af det grannlaga ämnet.
Men han protesterar mot att detta lägges
kritiken såsom sådan till last. Denna bär
lika litet ansvar för dylikt som för »de
förlöpningar och bittra utfall dess idkare
stundom gjort sig skyldige till i striden
mot en konservatism, som gjort sig döf
och blind för de klaraste fakta och bemött
den bibelkritiska motparten med
omotiverade beskyllningar för ’otro’ eller t. o. m.
för ’antikristiskt’ väsen och dylika
grofheten).
Med den förberedande anmärkningen,
att den bibelkritiska vetenskapen ingalunda
förnekar, att bibeln har en öfvernaturlig,
utanför vetenskapens räckvidd liggande
sida, men väl, att den äldre uppfattningen
af bibelns uppkomst och innehåll är sann
och tillfredsställande, öfvergår författaren
till en redogörelse för denna äldre
uppfattning. Detta sker i den andra
afdelningen af arbetet under rubriken:
1600-talets (»ortodoxiens») inspirationslära.
Utförligt ådagalägges här, att denna
uppfattning blott så småningom utbildade sig
samt att den, huru vanlig den ännu må
vara bland den lutherska kyrkans präster
och lekmän, likväl är allt annat än äkta
luthersk, fullkomligt främmande som den
är såväl för Luther själf med hans djärfva
bibelkritik som för de andra
reformatorerna.
I enlighet därmed att bibelkritiken
riktar sin verksamhet både mot bibelns text
och mot dess innehåll skiljer författaren i sin
därpå följande framställning af bibelkritikens
historia mellan textkritiken och den historiska
eller innehållskritiken. Denna delning
genomföres beträffande såväl gamla som nya
testamentet. Författaren får här tillfälle att
på ett afgörande sätt blotta ohållbarheten
af det ofta upprepade påståendet, att
kritiken skulle sakna fasta hållpunkter och
blott stödja sig på obevisade, för att icke
säga obevisbara hypoteser samt därför icke
kunna uppvisa några ernådda faktiska och
mera allmänt erkända resultat. Det må
så vara — och däri ligger alls intet
underligt —■ att rörande mångt och mycket
af både principiel och mera oväsentlig art
en stundom ganska långt gående
meningsskiljaktighet råder bland männen af facket.
Vid sidan däraf finnes dock lika mycket,
om icke mer, hvarom full
överenstämmelse äger rum. Det kan med full
sanning sägas, att i en mängd principfrågor
högst betydelsefulla resultat vunnits, hvilka
måste betecknas såsom för alltid fastslagna
och gjorda till en gemensam egendom för
den bibelkritiska vetenskapen i dess både
konservativare och radikalare former.
Bevis härför lämna de af författaren anförda
talrika exemplen.
Domprosten Personnes arbete afslutas
med en afdelning om »bibelkritikens
framgång och betydelse», som innehåller
mycket både behjärtansvärdt och intressant.
Det är, såsom här visas, en stor
missuppfattning, när man — hvilket icke är
ovanligt — menar och påstår, att bibelkritiken
skulle vara en nyhet inom kyrkan och väl
äfven sammanhängande med en
rationalistisk riktning hos den närvarande
kristenheten. Kritikens historia leder till ett
motsatt resultat. Den lärer oss nämligen,
att, med undantag af den i det stora hela
ofruktbara och af traditionen
behärskade medeltiden, den kritiska
forskningsanden genomgår alla kyrkans tider och
särskildt reformationstiden. Men
visserligen är det sant, att det först är under senare
hälften af 1800-talet som kritiken
utbildats till en fullt exakt vetenskap,
jämförlig med andra s. k. exakta eller reala
vetenskaper, t. ex. fysik, historia, filologi.
Om bibelkritiken haft att öfvervinna
mycket motstånd, innan den kunde tränga
igenom till ett mera allmänt erkännande,
så har dess framgång, sedan isen en gång
på allvar brutits, varit desto större.
Domprosten Personne tror sig kunna våga det
påståendet, att det i denna stund icke
finnes en enda teologisk fakultet i
kristenheten, där kritikens berättigande icke är
principielt erkänd, och att den
gammalortodoxa uppfattningen nu för tiden icke mer
äger en enda målsman inom den
akademisk-teologiska världen.
Att äfven hos oss under de senare åren
skett en liknande omsvängning som utom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
