Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af F. S. Stade - Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. S. STADE.
lands, ådagalägger domprosten Personne
genom belysande exempel. Denna
företeelse har på åtskilliga håll väckt både
förtrytelse och sorg. Författaren uppvisar
emellertid, att ingen berättigad orsak
härtill föreligger. Tvärtom bör hvarje
kristendomens och kyrkans vän innerligt
glädja sig öfver det myckna goda, som
bibelkritiken haft med sig, och därmed äfven
öfver dess framgång. Vi vilja icke
upptaga utrymmet med något referat af hvad
författaren utvecklar angående kritikens för
den kristna tron hälsosamma betydelse
utan hänvisa i denna liksom i öfriga
punkter till arbetet själft. Vi anmärka blott
till sist, att författaren, innan han
nedlägger pennan, upptager till vederläggning en
ofta hörd invändning mot kyrkans tjänares
deltagande i det bibelkritiska arbetet eller
användning af dess resultat. Man har
nämligen velat göra gällande, att de skulle
vara förhindrade därifrån genom kyrkans
för dem bindande bekännelse. Denna
invändning hvilar dock på en fullständig
missuppfattning. Vår kyrkas
bekännelseskrifter förplikta väl hennes tjänare till den
heliga Skrift, men icke till en viss lära
om Skriften och dess inspiration, således
icke heller till 1600-talets inspirationslära.
Och detta därför, att den lutherska kyrkan
aldrig fastställt någon dylik lära. Den
häfdar blott, att bibelordet är Guds ord,
men icke i hvilken mening det är detta.
Därför kan en luthersk teolog och präst mycket
väl omfatta den bibelkritiska ståndpunkten
utan att svika sin trohetsplikt mot
bekännelsen och utan att i minsta mån göra
intrång på sin luthersk-kristna tro.
Möjligheten häraf har författaren, enligt hvad
han i förordet förklarar, velat praktiskt
klarlägga genom sin skrift. Och att han såväl i
denna särskilda afsikt som i det mera
allmänna syftemålet med sitt arbete, att
lämna en kortfattad inblick i det
bibelkritiska spörsmålet, lyckats synnerligen väl,
därom skola helt visst många af hans
läsare vara villiga att afgifva ett
öfverty-gelsekraftigt vittnesbörd.
F. S. Stade.
Per Hallström: Thanatos. Stockholm, C. & E.
Gernandts förlagsaktiebolag.
Den svarta tråd, som genomlöper och
förbinder de olika novellerna i Per
Hallströms senaste bok, är döden, kampen mot
den och skräcken och storheten inför den.
Det är döden som en vårfrost, som
knäcker en ömtålig människa likt ett blomlif,
döden som ett blindt träffande klubbslag,
döden i strid och fasa, döden som den
tassande lönmördaren bakom en, döden
som ett åskmoln, mot hvilket lifvet och
allt hvad lifvets är blott lyser med så
mycket bjärtare glans.
I den första novellen, som gifvit boken
dess namn, är scenen en gammal egendom
på landet med en förvuxen trädgård
omkring, där barnen stoja. Men uppe i
byggnaden finns en sal, där minnet af en död
— äldsta dottern — ännu är som lefvande.
Hon hade dött helt oväntadt —- en ung,
bristande skör varelse. Nu är Teresa
hennes afbild, och hon bär systerns öde inom
sig. Så en vacker sommareftermiddag
kommer en ung man ridande till stället. Han
frågar efter familjens vuxna medlemmar,
får veta att de äro borta, och medan han
väntar tar han hela barnskaran med sig
på en promenad. Man stannar på den
lilla kyrkogården, och här blir nu epilogen.
Den främmande läser ett namn på en sten
— det är den dödas och hans älskades.
Han har gått därnere i Södern ung,
obekymrad och segerviss. Lyckan väntade
hemma. Han var så säker, att han icke
ens brydde sig om att sträcka ut armen,
innan det var för sent. Under tiden
förtärdes ett lif i längtan och ångest —
Thanatos, förklädd till Eros . . .
Skildringen är, om än en smula bred,
gjord med utsökt konst. I klara, lätta
pastellfärger målas sommareftermiddagens still
het öfver slätten, en stillhet som icke störs
af barnens lekar och i hvilken Teresas
skratt klingar som den skäraste tonen. Det
är en idyll med sorgespelet bakom, sådan
Per Hallström gärna ger oss den, och af
stor verkan är kontrasten mellan Söderns
drömfria, njutningsstarka luft, som tagit
den unge mannen fången i dagens lif, och
det veka och aningsfulla i nordisk natur,
hvaraf formas väsen som Teresa och
hennes syster.
Ett helt annat kynne och andra färger
möta oss i nästa novell Lejonet. Det är
en historia från Florens, och den fria
republikens stolthet och kraftkänsla bildar
bakgrunden till det hela. Staden har af en
bundsförvant fått till skänks ett stort lejon,
som blir folkets afgud. En dag slipper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
